United States or Croatia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Som liten slet jag med glädje ris för Valdemar, och med glädje skulle jag nu ha tagit slaget. Jag älskar och jag älskar honom... Väck inte en misstro omkring mig, som slutar med att göra mig till en ond ande. Dag för dag går du mellan mig och honom. Glatt och tanklöst plockar du bort det vackra från vår vänskap som ett barn guldbeläggningen från en bild.
Mor har lyft ur gröten, hotar med fingret åt sonen och visar på far: »visste han att du går och sliter på nya pelsen, så finge du dig... Se så, gå och säg till syster. Väck far.» Middagen räcker länge. Första rätten gröt. Andra rätten kolja. Tredje rätten gröt. Fjerde rätten kolja. Det börjar skymma. Mor tänder upp pertblosset. Far skrapar sig i hufvudet. Han har ännu mycket osofvet.
Du tror då, att han ännu är i livet. Med halvkvädna visor vill du inbilla mig, att jag straffar dig orättvist. Det fanns en tid, då jag ropade förbannelse över orättvisan i världen, men jag har slutat upp. Nej, piska våra kroppar med dina hårda vingslag du, orättvisa, och väck oss, väck oss!
Men patron lofvade ju vågade pigan invända. Läs med Clara bönerna, hör du, de franska bönerna, och väck mig kl. 6 i morgon bittida! Jag skall väl till stan igen efter doktorn, kan jag tro. Ge henne ett pulver chinin, så somnar hon fortare. Och säg att hon får konfekt i morgon. Patronen gick in till sitt sofrum, till gula kammaren.
Väck mig när greven slutat att spisa. För vi ska ha sällskap till stan, han och jag. Sade och somnade. Sväran lyste honom i ansiktet, hon ryckte honom lätt i skägget för att pröva sömnen. Den var god och djup. Hon erinrade sig ett socknestäv om länsman i Stenshult: Väck mig när vi kommer till häktet, sa länsman, gav tömmarna åt tjuven.
Rösten sade: Sitt stilla, gosse, och sitt lätt. Väck icke dem som sover. Basilius satt stilla med hängande armar, huvudet bakåtböjt, det vita lilla ansiktet solbelyst, leende, med slutna ögon. Kärran rullade sakta, sakta, visslingen ljöd icke längre så skarp, dämpades för varje varv, tystnade. Kärran rullade sakta som om den befarit en bräcklig bro. Stannade.
Lång är vägen dit, sju dagsresor lång, men aldrig förr hörde jag en sådan veklagan. Aldrig förr gick en sådan fasa ut över landet. En stund sökte han i det frusna gräset och hopsamlade några torra örter, men sedan stannade han igen och lyssnade. Slå ett hårt slag på din sköld, högjungfru! sade han. Väck dina gelikar ur dödssömnen!
Blott någon enda gång, då sjukdom gjort arbete för mig omöjligt, har jag nedskrifvit en eller annan af mina funderingar, och de få, som sett dem, tyckas hafva ansett att jag ej öfverskattat deras anspråk". "Men Augusta, äger du rättighet att förqväfva en förmåga sådan som din, äger du rätt att vara en andelig sjelfspilling". "Helene, tyst, väck ej de fängslade tviflen i min själ.
Hertha och kandidaten skyggade; de voro ovana de, men den förra sade till mig: »Du bryr dig ju aldrig om fähundsgläfs, gå före och väck folket!» Jag var så höflig mot hunden att han skämdes och viftade med svansen, så som jag alltid sett hans gelikar göra när hyggligt folk ser dem in i ögonen, och så hjelpte kreaturet mig på sitt sätt att »väcka folket.»
SIGRID. Tälj den då! Du drömde kanske, att du sug ett altar, dit tyst en flicka kom och lade ner ett offer, och det offret det var hjärtat. Oroligt var det, ville icke hållas på altaret, men himlens änglar kommo och vaggade det in i sömn till slut och sade se'n till dig, som stod där när: väck ej det hjärtat upp med dina suckar, låt det ha frid och ljus. DANIEL HJORT. En vacker dröm!