United States or Norway ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sam berättade självbelåtet, huru han narrat sina förföljare på Vanda bro och klättrat i säkerhet under brovalvet, sedan han avkastat sin tröja och låtit henne föreställa hans person i forsen. Nu hade han likväl något annat att berätta. En skvadron av Hans Muncks ryttare hade i dag rastat i Tavastehus.
De ämna följa prinsessan och hennes tärnor vidare men de äro genast hemma igen i den mörka trappan, dit solstrålarnas gyllene bro tränger. "Ur vägen med er!" ljuder en obarmhärtigt sträng och barsk röst. Det är en något äldre flicka, som med en stor kvast sopar trappan ren.
De kunde inte se var och hur sjön sammanflöt med firmamentet själv: det syntes allt såsom ett. Och det här heter Tidan? anmärkte hon med en liten runkning på huvudet; alldeles så flyter också Lidan ut genom vår stad, och ifrån dess bro har man även en lika stor ... stor ... stor utsikt över Vänern norrut, och uppåt ända till skyarna, när det är kväll såsom nu! ack Albert!
Han har ridit på solstrålarnas gyllene bro öfver skogar och fält, öfver sjöar och haf, och flickorna de ha suttit bakom honom på hästryggen och hållit i sig starkt, så starkt, att de inte måtte falla af och göra sig illa. Och de ha inte fallit af hästen utan ridit långt ut i världen till Egypti land, där Nilfloden så lång, så lång flyter genom landet.
Rösten sade: Sitt stilla, gosse, och sitt lätt. Väck icke dem som sover. Basilius satt stilla med hängande armar, huvudet bakåtböjt, det vita lilla ansiktet solbelyst, leende, med slutna ögon. Kärran rullade sakta, sakta, visslingen ljöd icke längre så skarp, dämpades för varje varv, tystnade. Kärran rullade sakta som om den befarit en bräcklig bro. Stannade.
På en matta med mera hål än väv syntes en urblekt gondol med en herre och en dam från riddartiden, och längre bort under sängen visade sig ett palats, som kunde vara Venedig efter som det gick kanaler inunder, och huset var grönt och rött, men ett par stövlar och ett nattkärl stängde all utsikt till en bro, som kanske eljes var Suckarnes.
Gubben ville inte lägga bro, fastän det bara var några syllar. Gott, då gjorde arrendatorn sig en bro, som han tog bort, när han begagnat den. Det fanns bara en brunn på gårn, och vid den lade sig gubbens kvinnfolk att tvätta!
Mr Montgomery stod på sin fina bro och följde ljusets gång längst ned, fick han dock begagna sig af kikare. Vagnarne stodo i förbindelse med en elektrisk allarmapparat, som var mycket sinnrikt konstruerad i alla fall sades så af alla, som på något sätt ville hålla sig väl med mr Montgomery. Denna sinnrika mekanism var så inrättad, att en rad af knappar på brons ena sida hade olika inskriptioner.
Plötsligt trodde han sig höra på ljudet av sina steg, att han gick över en bro. Han såg upp och varseblev ett räck på vardera sidan av vägen. Då han böjde sig fram över räcket, drunknade hans blick i ett schackt så mörkt och så djupt, att han icke kunde skönja någon botten, endast något grönaktigt fuktigt, som glansen av synd ur ett svart öga.
"I dag, ett slaget, blir striden ny, Det skall gälla vid Virta bro. Herr pastor, jag låtit kalla er hit. Var god, foreller en bit! Jag tänkt behålla er hos mig i dag, Det är så min önskan och plikt: Ni känner trakten här bättre än jag Och kan ge mig notiser af vikt. Var trygg, vi skola ej lukta blod. Ett glas? Maderan är god. Tutschkoff har sändt mig ett vänligt bud, Att vår vapenhvila är slut.