United States or British Virgin Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Närhelst hon mindes den första kyssen, föreföll den henne som ett ondt varsel, och närhelst detta samma åter uppenbarade sig i hennes trolofvades smekningar, skyggade hon. En gång ville hon bryta förlofningen. Hon hade fattat sitt beslut efter en hårdnackad inre kamp, ty inom henne brottades två starka makter, en som lockade, en som skrämde.
Der kom något i blicken för hvilket den unga flickan skyggade tillbaka. »Om du älskat William så öfver allt annat i verlden att du gifvit dig åt honom helt, utan vigsel och allt, så skulle jag icke ha sett snedt på dig derför, om han velat det. Men han ville göra dig till sin hustru och hålla af dig för hela lifvet. Det ville du icke icke ha hans trohet, bara hans smekningar för stunden...»
Hon hade hela tiden synts oberörd af hans ohöflighet; först vid de sista orden skyggade hon till. »Är det något jag kan hjelpa dig med?» sade han och reste sig. »Nej tack.» »Då kanske du tillåter att jag går hem till mitt.» »Ja, gör det. Jag skall söka efter en bostad åt mig; sedan tittar jag väl upp till dig.» »Men före teaterdags.» »Ja.» »Jag är teaterrecensent och det är premièr i qväll.»
Just som han kom midt för den martall, som stod ytterst på en udde, där vägen gick fram och där han tagit märke för sin afväg, skyggade Lärkan och hoppade med begge framfötterna varligt öfver något, som låg midt i den snöpackade vägen. Så ställde sig hästen mol stilla, vände hufvudet och såg på husbonden. Jägmästaren sprang vigt ur kappsläden. Han böjde sig ner under hästen.
Men Sara hade knappt slutat de sista orden, då hästarna skyggade till, Gud vet för vilken ruska vid vägen; den brunskrynkliga skjutsbondgubben, på sitt vis lika flitig i samspråket med fålarna, som de två resande sinsemellan, hade släppt tömmarna allt för slaka, så att han inte i hast kunde hålla in dem, utan springarna tog till galopp och började skena.
Hertha och kandidaten skyggade; de voro ovana de, men den förra sade till mig: »Du bryr dig ju aldrig om fähundsgläfs, gå före och väck folket!» Jag var så höflig mot hunden att han skämdes och viftade med svansen, så som jag alltid sett hans gelikar göra när hyggligt folk ser dem in i ögonen, och så hjelpte kreaturet mig på sitt sätt att »väcka folket.»