United States or Austria ? Vote for the TOP Country of the Week !
LEONTES. Det tycks, som skulle lifvets gnista sofva djupt Hos denne yngling, om ej böljan ren den släckt. Gå, red i skuggan under pinien här en bädd Af löf och mossa, där han hvila får, till dess En gud kanske ur dvalan väcker honom opp, Ty vi försöka fåfängt. HYLLOS. Furste, öppet vill Jag tala ut min mening, fast du väja tycks Hvart ord, som rör din fader. Vet då: hatad är Leiokritos på denna ö.
Vid Kungsportsbron fick han se en lämplig kjol vaja nedåt Kungsparken, och fastän det var mitt på blanka eftermiddagen gjorde Klyvarbom en skarp gir åt styrbord, slog ut ett par rev i seglen för fartens skull och strök för sina goda femton knop ned i riktning mot den lockande kjolen.
Han var redan vid dörren då hans far sade: Hör du, min pojke, när fick du klart för dig att du inte skulle bli knekt? Å, en tid sedan. Det var då du började skaffa dig bondkalufsen. Stellan mötte sin fars ironiska leende utan att väja tillbaka eller känna sig sårad och förlöjligad. Nu, när han visste, att rösten inom honom ej kunde taga fel, log han tillbaka och sade: Du hånar alltid, pappa.
Då böjde Ulv Ulvsson litet på huvudet och red åt sidan in mellan träden. Vår väg blir allt smalare och trängre, granne, sade han. Vi få väja för varann, men helst utan att tala. De försvunno åt var sitt håll i skogsmörkret, och hovtrampet hördes knappt i det djupa barret.
LEIOKRITOS. Lätt är för den, som inga högre syften har, Att akta andras minsta rätt; åskådarn lik Vid rännarbanan, utanför en sådan står Och vet att hofsamt väja allt, hvad grannen stör. Men den, som vill det stora, den, som ljungat ut Med fyrspannsvagnen bland de täflande och vill Eröfra segerkransen, har en annan lag.
Horgabrudarna skulle komma ända ned till vattnet och signa skeppen med blodstänkning och vifta med kvistar från det evigt grönskande, heliga trädet vid Uppsala högar. Till allt detta längtade svearna, och det fanns inga rev att taga in på deras segel. De hade svurit en ed att aldrig väja för en stormby eller gå i nödhamn.
Jag skulle älska Ivar Mörcke, jag skulle älska honom med allt hvad jag äger af kropp och själ, om det vore honom något värdt. Om han vore mindre kvinnofångare och mera en enkel och sann karaktär. Hans fåfänga är en smula löjlig, det kan icke hjälpas. Jag ångrar ingenting, absolut ingenting. Men hvarför skulle jag af hänsynsfullhet väja undan för att säga honom, hur kall jag blifvit?
Hon tog ett ljus ur halvringen, höll lågan framför sin spetsade mun och lät den vaja åt höger och vänster. Jaså, det är lilla Luther? sade länsman. Det är lilla Luther, bekräftade greven. Hon ser min själ inte illa ut, sade länsman. Tycke och smak, sade greven. Och tillade: Var det eljest något han ville? Apropå, min gode man, jag trodde att han skulle ha gjort en tur uppåt Hoby i kväll.
Hon visste alltså, vem han var . En plötslig och ohygglig tanke slog honom med ens; då visste hon nog också det där med vagnen och glaskulan och Märta Gyllencrantz' julgransplundring. Nej, i en sådan skola kunde han inte gå. Han ville inte, inte, inte... Mamsell Beckström klappade honom på huvudet. Han försökte väja undan för slaget. Men min lille gosse, du är väl inte rädd för mig?
Likt en jättevåg rullade den franska styrkan mot kullens topp, och snart såg man trikoloren vaja stolt för vinden där uppe. Dom har väl fana med sig vid sådana tillfällen? Inte? Gör ingenting. Det gör sig bra ändå. Kring fanstången rasade länge en hårdnackad bajonettstrid.