United States or Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !
O, du min källa sval, O, du min ros så röd, Ros, som så snart slog ut! Hvem skall jag ge dig åt? Månne åt moder min? Har ju ej moder mer. Månne åt syster då? Fjärran hos maken hon. Månne åt broder då? Drog ju i härnad han. Månn' åt min älskling då? O, han är långt från mig, Bakom tre skogars löf, Bakom tre strömmars våg!
Vår Herre Kristus talat har, Då han på korset fästad var, Sju ord för oss på jorden; Behållom väl i minnet kvar De helga, dyra orden! Hans första ord, det var att be En fridsens bön för syndare, En bön så ljuf att höra: "Förlåt dem, Fader, det, ty de Ej veta, hvad de göra." Hans andra ord, o lof och pris! Var tröstens ord på lika vis.
När en person är i den ställningen som han är i och icke svarar en person som är i Skillinge hvad skall man kalla sådant för Är det örkesafund eller är det ett vanligt offer på fåfängans altare; jag har gjort rätt för mig i all min tid och slitit som en hund men att få utställa en Tafla ibland di andre Målarne det får man icke lof när man bor i Skillinge.
Hvad nyss var sänkt i sömn, spratt opp på nytt: Hvar fågel öppnade sin näbb till sång, Hvart löf i parken skälfde, och ett regn Af dagg föll dallrande af hvarje blomma. Och jag, jag hörde rösten mig så nära Och kände den, och det var Minnas röst.
Då Jakob ätit middag, fick han lof att gå ut med sin drake. Hans lilla syster stod och såg på, medan han gjorde den i ordning. Då den var färdig, ville Jakob gå. "Hvart skall du gå, Jakob?" frågade den lilla. "Jag skall gå ut och släppa upp min drake", svarade han. "Jakob, lillan vill följa med!" Hon höll om hans arm och såg honom så trohjärtadt in i ögonen.
Han tog honom med på middagspromenad. Visade honom på stadens skönheter, sade namnen på aktörerna i hörnet af Regeringsgatan och nämnde officerarne, som förde paraden. Johan var blyg ännu, och saknade sjelftillit. En middag klockan tolf när de skulle gå till gymnastiken, sade vännen: Kom med in på Tre Remmare och ät frukost. Nej, vi måste i grekiskan! Äh, vi ge grekiskan lof i dag. Skolka!
Men de högljudda rösterna på vägen skorrade som sårande dissonnanser genom nattens harmoniska skönhet, och männens triviala skratt störde ur hvilan några foglar, som skrämda och rädda flögo inåt skogen, i farten prasslande mellan trädens löf och grenar. Snart var den glada truppen framme vid Toimila gård.
När hon därpå lyfte upp sitt anlete, strålade glädjen in i bottnen på skrynklorna däri. "Och så lik din far, som om han gick uppdagad!" började hon nu, "allenast mycket vackrare än han. Gud bevare dig, vildbasare, hvem bad dig ränna ut till sjöss allena? Var det väder för dig? Men jag var ett får, som ej band dig fast vid sängstolpen, så hade du väl fått hållas hemma. Gud ske lof!
Herr Wahlberg hade gjort sig så angenäm som möjligt på hemvägen; och när han räckte handen till afsked sade han: »Jag skulle väl inte få lof att göra en visit en af darna för att få fortsätta bekantskapen?» »Jo, gerna. Ni är välkommen.» Hon hade ingenting emot att odla bekantskapen med herr Wahlberg; tvärtom.
En morgon, när Johannes stod i begrepp att gå i skolan, kom modern emot honom. "Du kan inte få gå i skolan i dag, Johannes", sade hon ifrigt, "jag har redan varit hos magistern och bedt om lof för dig. Jag har fått bud ifrån den där frun, som kom flyttande hit till byn i förrgår, att hon vill ha mig till hjälp med att skura.