United States or Saint Kitts and Nevis ? Vote for the TOP Country of the Week !


Å, du säger; han kan vara ordentlig ändå, fast han är språksam. Tro mig du, mamma, det där är en spelfågel, som vi dras hårt med, innan vi bli fri från honom. Men det gör inget, det; han ska arbeta för maten, och inte ska han komma mig för när, inte. Ja si, du tror aldrig vad jag säger, men du får väl se, du får väl se! Och ångrar du dig, när det är för sent!

»Ä' han präst, packa sig ut», sade kvinnan med starkare röst, »jag tål inte präster, di predika inte ett ord, som ä' annat än lögn; kom inte och tala om straff och fördömelse och ånger och förlåtelse! Jag ångrar mig inte, ångrar ingenting. bort han, jag vill inte se honom...» »Jag är inte präst, var nu bara snäll och låt oss talas vid

Ja, riven sönder edra hjärtan, icke edra kläder, och vänden om till HERREN, eder Gud; ty nådig och barmhärtig är han, långmodig och stor i mildhet, och sådan att han ångrar det onda. Måhända vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar efter sig någon välsignelse, till spisoffer och drickoffer åt HERREN, eder Gud.

Han exalterade sig och for ut mot religion och familjetyranni och han talade om Guds kyrka i naturen; talade med hänförelse om det nya evangeliet som förkunnade salighet för alla, lif och lycka för alla. Men tystnade han. Du har ondt samvete, sade vännen. Ja, sade Johan. Antingen icke göra hvad man ångrar, eller också icke ångra hvad man gör! Det senare är bättre! Men jag ångrar mig ändå!

Emellan oss är det slut ... ty jag kan aldrig i mitt lif förlåta dig detta ... aldrig glömma det. Och ingenting i världen skäms jag för och ångrar som det, att jag någonsin litat dig. Att jag ej förstod huru litet värda alla dina berömda grundsatser voro. Och din stadga, dina vackra talesätt ? Ord, ingenting annat Jag känner värkligen inte igen dig.

Jag älskar dig och ångrar mig alldeles gräsligt. Möt i kväll! Din Signe. Anderblad stoppade ned dokumentet. »Sablarsade han tyst och lidelsefritt, och fortsatte sitt arbete. Men när han gick till middag, mötte han utanför porten Anna-Lisa, som log med hela ansiktet och gav honom den upplysningen, att han fick följa henne hem. »Tänk, vad du är snällsvarade han, mera varmt än uppriktigt.

Därför frågar jag Ek heder och samvete, ed behövs inte: ångrar han denna sin missgärning? Mördaren svarade, utan att ta sina ögon från det etnografiska färgtrycket, och alldeles bestämt: Nej! Det blev ett svagt sorl i salen, mera av fötternas, klädernas och andedräktens svaga ljud än av artikulerade, halvkvävda ord. Men, återupptog domaren, Ek skulle vilja ha haft det ogjort?

Han visste mer än väl, att vi bara väntade bättre väder för att hålla ting, och med hjälp av sina femton par åror borde han, trots vindstillan, kunna hålla sitt ord. Jag ångrar, att jag gav efter för hans begäran, ty obetänksam som han är, behöver han en lugn rådgivare i sin närhet. Men däråt är nu ingenting att göra, och vi hålla ting honom förutan. Honom förutan! Nej, Ingemund.

"Jag ångrar hvarken detta eller något annat, som jag hållit", återtog den andre; "men mig gör det ondt om dessa arma djäflar, dem vi jaga som vilddjur från strand till strand och sund till sund; de äro dock människor och våga lif och blod och tåla köld och väta för en bit hårdt bröd åt sig och de sina.

Jag förstår ingenting av alltsammans. Jag ångrar mig, ja, jag ångrar mig bittert, och likväl vet jag inte om jag gör rätt i att ångra. Jag vet ingenting alls numera. Minns du den tiden, vi ännu bara hade kysst varandra några gånger? Det var den lyckligaste tiden.