United States or Kiribati ? Vote for the TOP Country of the Week !


Själf jag slagit opp ett sidentält, Och i tältet slumrar älskarn nu, Öfverskyggad af en sobelpels, Och med hufvu't svept i gyllne tyg." Du, min flicka, du, min röda blomma, Aldrig satt ännu och aldrig omsatt, Ej med svala flöden än begjuten, Än ej plockad, än för ingen doftfull, Aldrig kysst ännu och aldrig famnad, Sköna, finge jag en gång dig kyssa!

Sen han tagit gossen i famn och kysst honom, och denne, undluppen golfvet, skyndat dörren åter, fattade landshöfdingen sin väns hand och försäkrade, att det varit, som om han blifvit flyttad tillbaka till herr Gyllendegs tid. Han beklagade blott, att gossen icke hade någon trumma, i hvilket fall likheten varit fullständig.

Det har jag väl aldrig sagt! , kyss mig ! De stannade båda. Han såg sig omkring och kysste han henne, såsom han aldrig kysst henne förra julen. Hans kyliga bitterhet var borta. Han kände det som om hennes mun varit en djup, mörk brunn, ur vilken han sugit själva livets berusande vatten. Hennes burriga hår kittlade hans panna och tinningar. Han tryckte hennes kropp tätt intill sig.

De ä bara som du säger. , ä inte. Men varför kysser du mig inte ! De gör di i Norrköping. Stellan stod åter handfallen. Ja kan inte, ja vet inte Vet du inte, hur man ska kyssas. Har du inte kysst din mamma. Ja har ju sagt dig, att hon ä . Hon tog näsduken från ansiktet och såg honom, länge. Och sade hon: skojit. Har du aldrig kysst någon? Jo, farmor och mormor.

För att grundligt näpsa henne smög han sig henne bakifrån, lade händerna över hennes ögon och kysste henne. Flickan ropade: Ack olycklige, vem du än vara! Har du glömt, hur det gått dina kamrater? Var förvissad om att du ligger lasarettet i morgon här dags! hon fick se, vem som kysst henne, blev hon ännu mera bestört och anade en olycka.

Han såg hennes ansikte; de glada, vänliga ögonen tycktes stå i motsägelse till hennes sista stränga tal; ja, när han betraktade de röda, fylliga, nästan skönt formade läpparna, med de jämna, vitt glimmande tänderna innanför, och en stundom framskymtande liten tungspets av högrött fint slag, kunde väl den tysta frågan förlåtas en man, som han: har ingen i världen kysst denna mun?

Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, for han sin väg hem igen. Men när Jakob drog sin väg fram, mötte honom Guds änglar; och Jakob såg dem, sade han: »Detta är Guds skaraOch han gav den platsen namnet Mahanaim.

Den man, som för mig är vackrast och störst och härligast, den man, som jag tycker, att alla andra kvinnor borde älska, han har klämt mig mot sitt hjärta, han har sett mig in i ögonen och sagt »du», han har sagt mig att jag är vacker och god och duktig, han har kysst mina ögon och smekt min panna. Jag är icke en af de stackars förkastade.

Kan jag läsa rätt i dina ögon, är du ju alldeles förtjust i barnet! Hm! , har du inte frågat henne? Inte kysst henne en gång och hon är väl nästan den enda af mina skolkamrater, jag kan säga det om. Ja, du har alla dar varit en riktig slickemun! Därför är jag också led vid konfekt, om den ligger en hylla, där jag kan ta den, när jag vill. Inte har jag något mot Selma tala du vid henne!

Hur kunde han ha kysst Rose? Han kände, hur ohjälpligt han smutsat sin kärlek till henne. Hon sade: Det svarar du inte . Men, ser du, du får förlåta min nyfikenhet. Men jag tänker det ofta, jag tänker inte något annat än det. Hur en kvinna känner det, när hon älskar, det vet jag. För henne är kärleken allt, allt ! Det finns ingenting annat. Det existerar ingenting annat.