United States or Tokelau ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och när båten gjorde land, och han sprang upp stranden, märkte han ännu mera, hur svårtillgängliga de branta klipporna verkligen voro. En uppsyningsman hindrade honom att längre. Vad vill ni? frågade han. Söka arbete, svarade Wolfgang tyska. Det behövs ej flera arbetare, svarade vakten. Wolfgang stod handfallen.

De ä bara som du säger. , ä inte. Men varför kysser du mig inte ! De gör di i Norrköping. Stellan stod åter handfallen. Ja kan inte, ja vet inte Vet du inte, hur man ska kyssas. Har du inte kysst din mamma. Ja har ju sagt dig, att hon ä . Hon tog näsduken från ansiktet och såg honom, länge. Och sade hon: skojit. Har du aldrig kysst någon? Jo, farmor och mormor.

Men det skulle Pilkvist aldrig ha gjort, ty Olivia var en väluppfostrad flicka, som inte lät sig kyssas av obekanta herrar, och av ganska bekanta; och dessutom var hon en handfast flicka. att knappt hade kyssen bränt Olivias läppar förrän en örfil brände Konrads kind. Och den efterföljdes omedelbart av flera. Konrad var alldeles handfallen.

Maglena stod handfallen. Det var henne som en led dröm att de, både Gullspira och Månke, nu helt skulle vara borta ifrån henne. Det fick inte ske. Inte nu rappe! En liten stund till måste hon ha dem kvar! Och något minne måste Månke ha af henne själf, att han aldrig glömde syster sin och hennes förmaningar. Maglena drog snabbt och med darrande hand kunten från Antes axlar.

Härmed stå tvenne omständigheter i förening: först, att han måste vara, hvilket han också är, i hög grad redlig och oförställd, ty enfald och fromhet följa med all religion; sen, att han måste synas handfallen, slö och oförmögen till all bragd, där liflighet och fattning komma i fråga.

Men sina långa armar viljelöst hängande ned, som om de varit vissna, gjorde han ett egendomligt intryck, halft af amfibie, halft af prest. När de båda männen fingo syn Samuli, gingo de sakta emot honom. Den kuskklädde betraktade under sina halffälda ögonlock den stackars Samuli, som under den andres ordsvall stod alldeles handfallen.

Han stod vid sidan om henne, handfallen, rådlös. Han visste inte, hur han skulle bära sig åt. Till slut sade han: Rose? Rose? Du ska ett frimärke till av mig. Men det hjälpte ej. Hon fortfor att snyfta. Rose? Rose! Nu har vi ätit bakelser tillsammans, att nu ä vi Han tystnade. Han kunde inte nöjaktigt förklara, vad han menade. Men hon fortfor att gråta. Ich liebe dich, Rose!