United States or Anguilla ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han tänkte vad Kerstin sagt om kamelen och nålsögat. Det var hemskt. Men han tröstade sig med att det i alla fall skulle dröja länge, tills han dog. Och tänkte han Rose. Han mumlade: Ich liebe dich. Och det kändes skönt och högtidligt både att älska Rose och veta, att man skulle bli rik. Några lektioner efter sade Rose: väldigt synd, att du inte samlar frimärken, Stellan.

Stellan nickade, en smula motvilligt, såsom den som erkänner billigheten i en fordran. Och för resten hade han ju sagt: Ich liebe dich, och också detta medförde förpliktelser. De följande dagarna betraktade han Ebenezar Svenson lämpligt avstånd. Ibland hade han en klunga pojkar omkring sig och visade någonting. Ibland gick han omkring och utbjöd sina varor.

Hon viskade nytt: För ja kan ju inte hjälpa att ja hade alla frimärkena. De va snällt av dig i alla fall. Hon tog försiktigt hans hand. Han blev blodröd i ansiktet och kastade en snabb blick omkring sig för att komma underfund med, om någon märkte det. Men när han ej kunde upptäcka någon, kramade han hennes hand tillbaka. En stund efter, i dansens virvlar, viskade han: Ich liebe dich.

Den kvällen gick han hem utan att söka sällskap med någon, inte ens med Göran. Och han befann sig mitt emellan två lyktstolpar, där det var som mörkast, viskade han till sig själv: Jag blir rik. Ich liebe dich. Han sade de senare tre orden tyska, dels därför att han ej riktigt vågade säga dem svenska, dels också därför att Rose talade tyska där hemma.

Han stod vid sidan om henne, handfallen, rådlös. Han visste inte, hur han skulle bära sig åt. Till slut sade han: Rose? Rose? Du ska ett frimärke till av mig. Men det hjälpte ej. Hon fortfor att snyfta. Rose? Rose! Nu har vi ätit bakelser tillsammans, att nu ä vi Han tystnade. Han kunde inte nöjaktigt förklara, vad han menade. Men hon fortfor att gråta. Ich liebe dich, Rose!