United States or San Marino ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var visserligen ej mycket, i synnerhet sedan Anna för några veckor sedan fallit och skadat sin fot och nu själf behöfde vård och hjälp. Den till en början helt obetydliga skadan blef allt svårare, och den gamle, hederlige doktorn, som förut haft de bästa förhoppningar, stod nu rådlös.
"Gammelfolke" här i gården visste att hålla barnen på mattan, ty farmor Gullspira, hon tog spjärn emot den grofva, stadiga granstammen och satte ut alla fyra benen, som om hon ämnade bli ensam om bädden. Hade hon inte varit gammelfolk så kunde en mest ha blifvit sint på na. Matmor stod rent rådlös om sängplats för ungfolk och barn. Men så förstod hon hvad gammfarmor ville. Hon hade ondt.
Instinktlikt uttalade hon ord, af hvilka hon om möjligt hoppades räddning. Hvarför gråter hon då så där? Naturligtvis måste det finnas någon orsak. Emmi anlitade fåfängt alla medel för att lugna barnet. Gif henne åt mig, sade frun. Barnet mitt, mammas egen skatt, hvad fattas dig? Herre gud, hon har ju en bula i pannan! Hon såg på Emmi, som stod där rådlös. Huru har hon fått den här, säg?
Vår lilla vän steg åter ned från sitt observatorium, synnerligen missnöjd och rådlös. Vid en skymt af ljusskenet ur Sannas fönster syntes hans anlete draget i hundrade bukter, och hans hand låg arbetsamt bakom örat, liksom för att räfsa tillsamman allt, hvad där kunde finnas af fintlighet och förslager. Ingenting ville hjälpa.
Himmelens Gud hvad var detta! Ett barn, ensamt i sådan ödslighet, en liten stackare med bleka, af gråt blänkande kinder, inhöljdt i fattigmans trasor. Jägmästaren stod en stund rådlös med barnet i famnen. Sof det, var det dödt! Nej det lefde det andades, började skrika: "Moj" "Ante" "Uj-Yla" "Ita-Tasta". Barnet snyftade och skrek och skakade af köld. Den unge mannen stod dum och rådlös.
Den sjuka skrek ännu förfärligare, när hon såg honom, och hörde alls inte på hvad han sade. Dessutom kastade hon sig ännu så, att Holpainen hade all möda att hålla henne. Jag kan inte göra någonting här, sade pastorn rådlös, men vi skola vänta på doktorn. Der kommer han också redan. Doktor Wialén kom in, lugn och allvarlig. Vid första ögonkastet såg han, hur det var fatt.
Månke hade rådlös, sint, ängslig och "ånger" gett sig efter Gullspira, som bortstött sprungit en bit, men sen stannade förundrad och stirrade på Månke medan hon utstötte ett klagande och liksom förnärmadt bräkande. Det var inte några vackra saker Gullspira sade till Månke. Det förstod han alltför väl. Månke hörde nog hvad hon bräkte om.
Ingen människa i staden har getter", fortfor den fina frun förvirrad och rådlös. "Ante han sa' en gång att kungen hade tusende getter och jag tänkte att han bodde i stan, å att dom getterna hade gullhorn och att jag skulle få geta dom åt kungen." "Getter har kungen inte. Men när du åker i vagn får du se honom själf och hälsa fint och vackert på honom."
Han stod vid sidan om henne, handfallen, rådlös. Han visste inte, hur han skulle bära sig åt. Till slut sade han: Rose? Rose? Du ska få ett frimärke till av mig. Men det hjälpte ej. Hon fortfor att snyfta. Rose? Rose! Nu har vi ätit bakelser tillsammans, så att nu ä vi Han tystnade. Han kunde inte nöjaktigt förklara, vad han menade. Men hon fortfor att gråta. Ich liebe dich, Rose!
Men, hon visste icke af allt detta, Eva, hon vred sig lös, lutade sig mot väggen, slog händerna mot den, knäppte dem derpå ihop och snyftade så tröstlöst. Erik vardt alldeles rådlös. Han jemrade sig, och förlorade totalt all besinning.
Dagens Ord
Andra Tittar