United States or Kenya ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hennes läppar voro varma, fuktiga och hennes kyss smakade som konfekt. Detta var ingen liknelse utan bokstavligen sant! Han slöt ögonen, tog ett steg baklänges som i yrsel Nej, nej, stammade han Hon gick skyndsamt ut ur rummet, utan ett ord. Han blev stående kvar vid bordet med den sida uppslagen, där Roses dyraste frimärke fanns. Hans kropp skakade.
På min fråga, var myntet vore ifrån, svarade han: Amerika, och försvann så med skatten. Dagen därpå får jag ett brev med amerikanskt frimärke, skickat från en därvarande vän, som jag icke hade sett på tjugu år, och vari denne meddelar mig, att en beställning å text till Chicagoexpositionen förgäves hade sökt mig i hela Europa.
De skulle till handelsman och ha en tunna tjära och på abeteket och hämta gråsalva åt grisen, och så skulle de på posten och få ett frimärke, och så skulle de ner till Fia Lövström i Kroken och låna tuppen mot ett halvpund småtärna till notbygget, och sist hade de hamnat på gästgivaregården, där Carlsson bjudit på kaffe med dopp.
På det sättet undgick han att dansa med henne. Kom med mig in på mitt rum. Han följde henne. Ett par, som förirrat sig dit in, rusade upp från kuddarna på Roses schäslong som ett par rapphöns ur en rågåker och försvunno. Här ä min samling, sade Rose. Det var två stora, tjocka band i rött, med girlander, lokomotiv och ångbåtar i guld på pärmarna. Här ska du få se mitt dyraste frimärke.
Efter den ödesdigra kvällen stod det nämligen plötsligen klart för honom, att han i alla fall inte gett henne någonting. Hans frimärke uppvägdes av hennes bakelse. Tanken att de genom denna utväxling av gåvor voro jämställda och att alltså ett slut lämpligen kunde uppnås föll honom ej in. Det var hans tur nästa gång... Och så gick han till Ebenezar Svenson.
Den ene ville låna 10 öre till ett frimärke för att svara på en annons om en plats, den andre ville ha 20 öre för att gå och raka sig, han skulle också söka en plats. Jag lånade dem flera gånger 10 öre och 20 öre, men då jag märkte att de aldrig fingo några platser, slutade jag upp. Hundra kronor tycker jag är litet för mycket på en gång. Vill du inte ta 10 öre?
Denna lilla svaghet låtsades han aldrig om, utan uppträdde gent emot andra frimärkssamlare alltid, som om aldrig ett frimärke utgått från trycket utan att han visste både hur många taggar det hade och hurudan vattenstämpeln såg ut. Men hemma i ensamheten läste han Senf och studerade sitt album, och fällde många bittra tårar över att han trots allt besvär icke lyckades lära sig dem utantill.
Ännu så länge hade hon inte fått något frimärke. Han svarade: Ja, men hur ska ja veta, va frimärken du vill ha. De ska ja säga dig. Ja ska ge dig en lista på dom ja önskar mig. Har Antonia Persson dom då? Asch, Antonia Persson, hon har väl inga riktiga frimärken. Hon har bara skräp. Du ska gå till Ebenezar Svenson. Han som går i fjärde klassen. Känner du honom? Stellan nickade.
Han stod vid sidan om henne, handfallen, rådlös. Han visste inte, hur han skulle bära sig åt. Till slut sade han: Rose? Rose? Du ska få ett frimärke till av mig. Men det hjälpte ej. Hon fortfor att snyfta. Rose? Rose! Nu har vi ätit bakelser tillsammans, så att nu ä vi Han tystnade. Han kunde inte nöjaktigt förklara, vad han menade. Men hon fortfor att gråta. Ich liebe dich, Rose!
Han hade visserligen blivit 25 öre fattigare och för en hel vecka försakat karameller och bakelser. Men å andra sidan hade denna försakelse ej medfört det åsyftade resultatet: att ge henne frimärken. Han insåg fördenskull fullständigt det rättmätiga i hennes begäran, ehuru utan någon speciell glädje. Jag menar inte, att du ska ge mig ett frimärke varenda gång. Nej, det menade inte han heller.