United States or Slovakia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så förmäler vår berättelse: när landshöfdingen nu begärde att få se sin gamla väns barn, kom där sluteligen fram en gosse, som modren med våld måste skuffa in genom dörren. Tårar stege den ädle höfdingen i ögonen, då han såg honom.
Men i detsamma ljöd i rummet bredvid junior-trumslagarens lertupp så gällt, rullande och skarpt, att landshöfdingen med det gladaste skratt försäkrade, att även trumman var umbärlig och likheten ändock fullkomligt.
Det framhölls, att kongl. boktryckaren Niklas Wankijf vid tryckningen »icke heller sagt eller varnat den anklagade med ringaste ord». Croninghs slutpåstående lydde, att Johansson må sjelf ansvara för sin tro, att landshöfdingen hölle gref Douglas suspect, att han uppehållit saken med att åberopa sig på så många, som ej hafva något synnerligt att berätta, och att han måtte efter förtjenst blifva straffad.
Sen han tagit gossen i famn och kysst honom, och denne, undluppen på golfvet, skyndat på dörren åter, fattade landshöfdingen sin väns hand och försäkrade, att det varit, som om han blifvit flyttad tillbaka till herr Gyllendegs tid. Han beklagade blott, att gossen icke hade någon trumma, i hvilket fall likheten varit fullständig.
Den utveckling mot det dramatiska, som Runebergs skaldskap under dessa år genomgick, har äfven här gjort sig gällande. Till utgifningsåret hör Björneborgarenas marsch , som sjöngs första gången af studenterna i Kaisaniemi den första maj 1860. Den sista af Sägnerna är Landshöfdingen.