United States or Zimbabwe ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sen han tagit gossen i famn och kysst honom, och denne, undluppen på golfvet, skyndat på dörren åter, fattade landshöfdingen sin väns hand och försäkrade, att det varit, som om han blifvit flyttad tillbaka till herr Gyllendegs tid. Han beklagade blott, att gossen icke hade någon trumma, i hvilket fall likheten varit fullständig.
Men det vore obarmhärtigt att med mindre allvar omnämna en gammal man och borgare af herr Gyllendegs kvalitet, och vi vilja därför med all respekt tillägga blott detta, att herr Gyllendeg alltid regelbundet besökte kyrkan, alltid kastade sin slant i håfven så hårdt, att den ljöd som tvenne, aldrig svor, utan i yttersta förbittring, och äfven då blott vid sitt handtverks arffiender: tviskinn och brända buller, och för öfrigt med den modesti bar sin stora förmögenhet, att han alltid kallade sig fattig, förföljd och ensam i världen.
Han började därför sin apologi med tämmelig frimodighet, förklarade sig vara den, som fört gossarna ut på herr Gyllendegs äng, och beskref, tvärtemot kamraternas väntan, med försvarlig sanning tilldragelserna där. Därefter utförde han sitt försvarstal.
Men herr Gyllendeg? Om han kommer ut? Tre steg nära farstudörren; närmare stannar jag ej, sen jag klappat på. Men om han kommer? Åh! Då blir det att röra fötterna, och ingenting uträttas. Hela upptåget är dumt; en annan hade kunnat försöka på. Fy, planket är kallt som is" med dessa ord gjorde han ett skutt och svängde sig öfver herr Gyllendegs staket in på hans gård.
Men härmed väckte han blott en storm till i herr Gyllendegs bröst. "Bevare mig, fattige man", ropade gubben och såg, spanande omkring ängen, "alla mina får äro försvunna. Tviskinn och brända bullor! Visen mig, hvart ni jagat dem, eller skall jag krusa er med min käpp, att I skolen bli möra som knäckebröd."
Han kunde ej tro, sade han till slut, att herr Gyllendegs äng skulle taga skada så sent på hösten; "dessutom", fortfor han, "har jag velat gifva dubbel betalning för fåret, som jag af olycka och icke af afsikt kom att döda." "Har han bjudit er dubbelt skadestånd, herr Gyllendeg?" frågade rektorn.
Med dessa ord sköt hon sakta farstudörren till efter vår lilla kund, som med lättadt hjärta skyndade till sina väntande kamrater. Ett glädjesorl mötte vår lilla trumslagare, då han inträdde i samlingsrummet samt framdrog klockstapelnyckeln, och glädjen växte än mer, då han berättade, att vägen till herr Gyllendegs rum var fri och öppen. I ögonblicket vidtogos alla anordningar till träffningen.
Man må dock icke föreställa sig, att gossarna voro nog blinda att icke se på förhand vådor, svårare än de öfverståndna, mer och mer skocka sig öfver deras hufvuden hvarje minut herr Gyllendegs vrede fortfor att låga. Därför försöktes allt för att blidka densamma i tid och förekomma det besök, man var öfvertygad om att herr Gyllendeg följande dag skulle göra i skolan.
Först då, när man märkte, att ett längre tigande nödvändigt skulle egga mer än lugna herr Gyllendeg, skred man till ord, hvarvid en af gossarna någorlunda frimodigt förklarade, att han och hans kamrater sett pastorns stora hund gå lös vid tullen och därför skyndat att hjälpa herr Gyllendegs får; dock ville de snart förfoga sig bort igen.
Detta förtviflade eldsrop nådde herr Gyllendegs öra just i den stund, då han började kunna handtera de först uttagna guldbullorna, som redan svalnat, och därför kände sig som ljufvast hemmastadd i sitt himmelrike.