United States or Grenada ? Vote for the TOP Country of the Week !


Du träffar en tiggare gatan; den första tanke, som griper dig, är visserligen denna: »Hvad den mannen är olycklig, jag vill göra en god gerning och hjelpa honom». Du beklagar honom och ger honom en slant.

Han stack handen i fickan och tänkte ge den lille tiggargossen en stor slant, att han därför kunnat köpa en hel kostym och därtill både skor och strumpor samt en hel skjorta och dito mössa. Men han hejdade sig, han ville pröfva honom först. "Har du brådtom i dag, min lille vän?" "Nej, jag har inte ett dugg att göra."

När jag hädanefter kommer till min man och begär pengar till hushållet, svarar han mig: Kära du, sök , kanske finns ännu någon slant i nån vrå. Jag har visst ej tid att förtjena pengar, jag uträknar som bäst stjernornas banor.

Han spanar omkring sig, men han ser intet annat än snö ingen väg, bara snö. faller den stackars gossen knä i snön, knäpper sina händer och beder under strömmande tårar: "Gode Gud, du ensam kan hjälpa mig här i denna stora skog. Hjälp mig åter hem till mor, som väntar mig därhemma, och till Anni, som jag skall lämna min slant. Gode Gud hjälp!"

Och han uppstod, granadören, gick bland menigheten kring, Fick en slant af en och annan, af de fleste ingenting; Och kom han fram till vagnen, där den höge herren satt. Böjde djupt sitt gråa hufvud och stack fram sin slitna hatt.

Tack för sådant kalas. Jag har det bättre här. Ella försökte med kärvänligt våld att dra henne intill sig. Men hal som en ål slant hon ifrån honom, steg upp och kastade sig vigt öfver gärdesgården. Nu stod hon andra sidan med armbågarne stödda mot störarne och skrattade sitt låga musikaliska skratt.

Jag kan knappt påminna mig att ha sett en tysk i mitt liv och hade väl aldrig fått se en sårad heller, om inte van Weide ramlat av hästen i förgår." "Jag slant!" sade van Weide generad.

Det kändes ju fortfarande mest svårt när man först kom inom dörren och fick stå både länge väl innan någon brydde sig om att knappast hälsa eller ta sig an en. Vispar och gröttvaror och träskedar hade barnen fått byta ut för mat, eller hade de fått en slant för dem. Men man hann icke mycket med när man som de, gick från dörr till dörr och icke ägde en stadigvarande arbetsplats.

Men Zackeus njöt av obehaget. Hans lidande själ behövde ett litet ackompanjemang av fysiskt lidande. Sakta och mödosamt pressade han sig fram mot stormen, ett steg, två steg, tre steg, sedan blev det inte mera, ty Zackeus slant en hal isgata, som låg lömskt dold under snön, föll baklänges, slog huvudet i rännstenskanten och blev liggande mitt utanför danslokalens port.

Vill du nu läsa litet för mig, ska jag se åt somna. Dörren öppnades, och Carlsson slant in, mjuk, men förtröstansfull. Är du sjuk, Anna Eva? frågade han kort, ska vi skicka efter doktorn. Det behövs inte, svarte gumman och vände sig åt väggen. Carlsson anade sammanhanget och ville bli vän igen. Är du ond mig, Anna Eva? Asch, inte var det värt att bli ond för ingenting!