United States or Slovakia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Derefter satte budejan fram den vanliga sätermåltiden, vi hängde upp våra våta kläder samt drogo på oss torra strumpor, och jag tog fram mina reservskor, der jag satt på sängkanten.
I Constants kammare kastade hon sin våta kappa och slöja och gick därefter hastigt utan tvekan allena in i Förste Konsulns sängkammare. Här behövde hon aldrig frukta att bli överraskad, ty efter klockan elva om aftonen tordes aldrig någon utan särskild kallelse sätta sin fot där.
Husen vid de smala bakgatorna mellan Adolf Fredriks kyrka och Hötorget klämde sig tillsammans skygga och förfallna, med fläckiga och trasiga murar, svartnade av regnet, drypande av väta och smuts. Himmelen var en enda tjock, gulgrå dimma. Människorna gingo som sömngångare, utan att se; snön piskade ansiktena och fastnade i ögonhåren.
Benzoehartsets syra, benzoesyran, som man förut framstälde genom sublimering, lärde Scheele bereda på våta vägen.
Han står stilla och hör henne stiga in i hissen, tjutande går den nedåt, hela rummet vibrerar. Hu, det låter som en hög vargar när hissen går! Men de träffas dagen efter, och dagen därefter och många dagar som flöt bort som ett ingenting. De gick sida vid sida utför blåsiga, våta gator, och människorna såg förundrade på dem och tyckte väl att de var mycket lyckliga, och det var de också.
Värmen och ljuset tycktes emellertid bekomma pastorn mindre väl, ty han grinade illa med ögonen, som om han ville morgna sig, under det han drog av sig de våta smorläderstövlarna.
"Husch, hvad der är vått", sade fröken, "fy" och så snörpte hon på sin fina näsa och förde så vackert sina fina hvita händer, och gick en annan väg. Lilla Sabina sade ingenting, utan plockade tyst några grenar, som hon kastade på det våta, skörtade smått upp sin klädning, och trippade nätt öfver dem på sina små fötter till fogeln, som befriad sjöng en glad drill och flög bort.
Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta att han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med smörjelse och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med smörjelsen.
Bonaparte stod lutad över sängen; han hade rest hennes huvud upp mellan båda sina händer och såg stirrande in i det marmorbleka, livlösa ansiktet. Småningom kom i hans ögon ett nytt uttryck som av hänryckning och i det han med ena handen ömt strök undan det våta håret från hennes panna, sade han innerligt, högt och tydligt: Hon var en själ så helstöpt som ingen annan.
Till som hon var simpel och grof som en trollpacka och dessutom en dålig natur, en riktig otäcka. Men ögon hade hon, charmanta ögon. Det var dermed han tröstade sig, när han en halftimme derefter somnade in. Charmanta ögon. Så nära han hade varit ... nära den våta, slarfvigt klädda varelsen. Hon ångade så varmt, han kände det ännu. Och hennes hjerta, hvad det slog och klappade.