United States or South Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Om han nu icke låge dränkt i Ålands hav eller spetsad på en gärdsgårdsstör i Sankt Mårtens, skulle han dansa ett varv omkring med er... så här ungefärg... Vid dessa ord fattade kvartermästaren med båda händerna en tung ekstubbe slungade den lätt som en boll mot taket och tog fatt den som lyra. Så, så, menade gumman, i det hon förskräckt drog sig undan, låt det där vara ogjort!
Och när han kom hem, så var det ingenting uträttat, jorden hade varit för sur, oxarne för illa vinterfodrade, redskapen i olag, och Blomqvist, styvfadren, hade tagit harven för sin räkning, efter som han hade den tillsammans med Höjer. Det var själva olyckan att de skulle ha något tillsammans, och än värre, när de skulle göra något tillsammans, för då blev det rakt ogjort.
Vad gagnar att leva länge, då vi så föga förbättras? Ett långt liv gör icke alltid människan bättre. Men nej, det var icke möjligt, att det redan skulle vara slut för honom. Han var så ung, han hade nyligen fyllt tjugu år. Han var ju så helt ung, och han hade ännu så mycket ogjort i världen. Det måste finnas en utväg. Var det ingen som han kunde rådgöra med? Ingen som ville hjälpa honom?
Gusten gick och blängde på allt detta, önskade det ogjort och såg det an som på en geting, vilken hålls med att slå fast sitt näste under takstolarne och som han gärna ville krafsa bort, innan den lagt ägg och kanske blir kvar med sin avkomma. Men han hade inte kraft att ta dän honom, och därför blev han sittande.
Huset var i oordning; ingen satte arbetet i gång och alla litade på varandra så att det mesta blev ogjort. Juldagen föll in, grå, töcknig med snö igen. Att komma till kyrkan var lika omöjligt som att komma någon annan stans; och Carlsson läste därför en predikan i köket. Man kände, att man hade lik i huset, och någon julglädje kom ej till stånd.
Ek tänkte inte två sekunder förrän han svarade: Nej! Och vore det ogjort, skulle det inte töva, förrän jag gjorde det! Här gav domaren ett tecken åt länsmannen, som gick ut åtföljd av sex karlar. Det uppstod en stunds tystnad i salen, varunder domaren vände sig till pastorn och viskade.
Ek tänkte inte två sekunder förrän han svarade: Nej! Och vore det ogjort, skulle det inte töva, förrän jag gjorde det! Här gav domaren ett tecken åt länsmannen, som gick ut åtföljd av sex karlar. Det uppstod en stunds tystnad i salen, varunder domaren vände sig till pastorn och viskade.
Härpå svarade han ingenting utan talade i stället om ditt och datt, som om vårt föregående samtal varit ogjort. Plötsligt avbröt han denna svada, och efter några ögonblicks tystnad yttrade han ganska lugnt och stillsamt: Varför jag bedragit mig själv och hur jag kunnat, det kan jag säga dig. Jag har i hela mitt liv blott älskat två kvinnor. Den ena var min mor, den andra min hustru.
Därför frågar jag Ek på heder och samvete, ed behövs inte: ångrar han denna sin missgärning? Mördaren svarade, utan att ta sina ögon från det etnografiska färgtrycket, och alldeles bestämt: Nej! Det blev ett svagt sorl i salen, mera av fötternas, klädernas och andedräktens svaga ljud än av artikulerade, halvkvävda ord. Men, återupptog domaren, Ek skulle vilja ha haft det ogjort?
Huset var i oordning; ingen satte arbetet i gång och alla litade på varandra så att det mesta blev ogjort. Juldagen föll in, grå, töcknig med snö igen. Att komma till kyrkan var lika omöjligt som att komma någon annan stans; och Carlsson läste därför en predikan i köket. Man kände, att man hade lik i huset, och någon julglädje kom ej till stånd.