United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han ställde sig framför honom och iakttog honom noga från träskorna till slokhatten; han ställde sig därpå sida om sida med fadern och intog samvetsgrant samma ställning, fötterna något åtskilda, händerna på ryggen, huvudet framskjutet, långt mellan uppdragna, kutiga skuldror, pannan rynkad, blicken stelnad i grubbel.
Vet du, när jag älskar dig mest, Edmée? Det är, när jag vaknar om morgonen och ditt huvud ligger vid mitt bröst, och jag kysser dina pärlemorblåa ögonlock, ditt hår, som i morgonsolen är stelnad eld och dina halvöppna, söta läppar. Jag känner det, som om du vore den enda kvinna i världen den, som från skapelsens morgon varit bestämd för mig min, min ... När jag annars har varit kär, så brukade jag darra och rasa vid tanken, att någon annan hade ägt eller kunde äga min älskarinna. Men med dig ! Den tanken har aldrig på allvar kunnat falla mig in! Du är min lika säkert, som mitt huvud sitter på mina skuldror och min hand på min arm, ingen och intet kan skilja oss åt. Du tror ibland, att jag är svartsjuk, Nej! Jag kan blott icke fördra, att någon rör vid dig, att andra sola sig i din blick, i
Det tredje fönstret i rummet visar ännu en annan tafla full af stämning. Åt söder och vester ödemarkens vilda, men tjusande poesi, öster ut halfcivilisationens prosa. Närmast ligger ladugården och i fonden bortom fähuset en ofantlig rågåker i träde. Emellan tegarne slingrar sig vägen, knagglig och grå; den heta solen har bränt leran så torr, att man går derpå som på stelnad lava.
JULIA. Hvad, onkel? Har ert hjärta klappat Af andra kval än öfver likars nöd? Hvad? Har ni spelt det spel om lif och död, Som kallas kärlek? v. DANN. Jag har spelt och tappat. JULIA. Och lefver dock! v. DANN. Om denna matta glöd, Som trettiårig aska fått begrafva, Om denna gnista under stelnad lava Bör kallas lif. JULIA. O, tala icke så!
För litet deraf har jag ännu skattat, för att jag ensam skulle förmå att fylla skålen". Hon blickade upp, för att läsa engelns svar i dess anlete, men då föll solens sista stråle darrande öfver vattnet och nådde hennes öga, och engeln var försvunnen. Men se, hennes hjerta har sökt de gömda tårarna, de obemärkt till jorden fallna. Vill du se en af dem, en stelnad droppe från landet vid polen?