United States or Qatar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det tredje fönstret i rummet visar ännu en annan tafla full af stämning. Åt söder och vester ödemarkens vilda, men tjusande poesi, öster ut halfcivilisationens prosa. Närmast ligger ladugården och i fonden bortom fähuset en ofantlig rågåker i träde. Emellan tegarne slingrar sig vägen, knagglig och grå; den heta solen har bränt leran så torr, att man går derpå som på stelnad lava.
Endast nu och då kastade hon en förstulen blick utåt ifrån det gröna och oklara dubbelfönstret, som hade en vidsträckt, men temligen ödslig vy öfver fähuset, ladugården och rågfälten.
Så gick hon då över ströhögarne fram genom fähuset och kom in till fåren. Där var mörkt och tyst; lyktan stod släckt, men talgljuset rökte ännu. Fåren bände och rasslade med torra lövruskor. Nej, det var inte det hon ville se. Så gick hon vidare och kom in till hönsen, som krupit upp på pinnarne och småskrockade, som om de nyss blivit väckta.
Den står der grå och allvarlig med sina små fyrkantiga, oklara fönster. Närmast ligger fähuset, halfförfallet och bevuxet med gräs på taket, hvarifrån man emellertid har en vacker utsigt. Sjön synes i bakgrunden och längst in i viken en rödmålad kyrka med klockstapel litet lutande åt ena sidan. Trakten är ändå så vacker.
Nej, där var det ingenting ... djuren sågo efter honom, där han kom med lyktan och luktade efter hvad han kunde ha med sig; svarten smågnäggade, då han kände igen honom. Så gick han tillbaka ut igen. Om han skulle gå i fähuset?
Han gjorde våld på sig, svängde helt om och gick ännu en gång åt fähuset till. Det skulle tusan men inte en ordentlig karl gå längs husknutarne natten om och glo efter gastar. Det var inte så farligt med konjaken heller, bara man tog det förståndigt. Det var morgon. Frun satt i sin säng med ett slags nattmössa af blåblommig bombasin och drack kaffe med dopp. Hon blåste i koppen och rörde om.
Några sömniga kor bölade borta vid fähuset. Hunden morrade, men öfverväldigades af sin sömnlust och tystnade snart. Uppe från Heddas loft intet ljud. När Ella sjungit några verser, började tålamodet att tryta. Han steg upp ända till öfversta trappan, gick några steg på den balkongartade utbyggnaden, som kringlöper huset på denna sida, och bultade ett slag på Heddas dörr. Intet svar.
Mycket värre ändå, finna fähuset med alla kor, som de föresatt sig att mjölka, tomt det med. Korna, som de "delat ut" på hvar och en att mjölka, den mest lättmjölkade, Dansros, till Viva, voro all världens väg, ute på bete i skogen. Getterna likaså.
Så gick hon då över ströhögarne fram genom fähuset och kom in till fåren. Där var mörkt och tyst; lyktan stod släckt, men talgljuset rökte ännu. Fåren bände och rasslade med torra lövruskor. Nej, det var inte det hon ville se. Så gick hon vidare och kom in till hönsen, som krupit upp på pinnarne och småskrockade, som om de nyss blivit väckta.
Bertha och Aina, de minst trötta, kilade af genom grinden utåt ängen. Jag misstänker, att vi få sitta här som hönsen på en vagel, inföll Bella, ty höbergningen pågår ju som bäst, och ladorna stå tomma. Uff! huttrade Lilli och svepte sjalen tätare omkring sig, hellre stjäl jag mig in i fähuset och ligger i något bås. Nu återkommo Bertha och Aina snopna efter sin misslyckade expedition.