United States or Saudi Arabia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Neej, mitt bord är illa försedt, vi ha nu också oroligheter med hyresgästerna och det blir slagt först i nästa vecka ... , om du behagar, är du välkommen, och jag skall vara smickrad och förtjust att emottaga en ärad och sällsynt gäst. Jaså, du protesterar ... du gamle skälm, du tror du slipper! Någon skall du ha som skojar upp dig, det märker jag.

Icke litet belåten och nöjd öfver sin gynnares goda anbud och till och med smickrad af bifallet, besörjde herr Gåsevinge sitt glas och satte sig åter med ett ganska sorglöst utseende vid bordet, ehuru litet han i sitt innersta hade afgjordt, hvadan han i hast skulle taga ammunition för att ladda skarpt sina tre pompöst framdragna kanoner.

Jag var smickrad av den uppmärksamhet, som visades min talang; jag slets från den ena bjudningen till den andra och utbildades småningom till en lustigkurre, en gycklare; jag var med ett ord en »rolig d-l». Mina visor voro många, och ledsnade den ena generationen dem, kom det alltid en ny och fann dem roliga.

Gabriel Mortimer nöp i dem med oförställd beundran, lutade sig ned och lyfte upp ett stycke av tyget tätt under ögonen, ty han var närsynt. Var bor din skräddare? frågade han. Det talar jag inte om, svarade Gabel med ett urbant småleende, en gång smickrad och stött. Baron Grothusen var utomordentligt ful, men han hade en mycket vacker figur. Tomas slog i brännvinet; det var Eksjö.

Jag vill således strax skrida till verket... Svalgren, arrestera denne missgärningsman! Svalgren såg först Sven, därefter länsmannen, bugade sig och svarade: Oändligen smickrad av förtroendet; men som jag icke vet, huru jag skall bära mig åt, får jag be herr befallningsman visa mig det. Rätt illa, mumlade Spöqvist för sig själv, att jag icke har handbojor och fotblack med mig.

Jag tyckte att det var bedårande vackert, när det gled förbi i kvällsbrytningen. En stund senare gick jag också in i vagnen och träffade där en god vän, som blev glad över att se mig och bad att presentera sin farbror, som var en av mina trognaste läsare och gärna ville träffa mig. Smickrad bad jag honom ta fram gubben och uttalade den förvissningen att jag skulle bli förtjust i honom.

"Ja det är rätt underligt, det nekar jag inte till", sade jägmästaren, ganska smickrad af att hans barnspråkstydning uppskattades af hustrun. "Om nu ingen kommer och återfordrar henne, nog får hon stanna för mig. Det blir värst för dig, som skall ta henne om hand." "För mig! Åh Artur, som jag längtat efter ett litet barn!" Jägmästaren drog sin hustru intill sig.

Kalle hörde till dem, som äro starka, säkra sig själva, otroligt oavhängiga, att de ej ha behov av smicker: sanningen om dem själva är dem nog. Och nu stod denne beundrade och fruktade Kalle Möller i Stellans rum. Det kunde ej hjälpas: han kände sig stolt, smickrad. Kalle såg sig omkring i rummet med en van upptäckarblick: Bor du här? Ja. Koss i Jisse nam! ska vi ha skojit!

Han myser och ser älskvärt nedlåtande ut som en äldre mot ett barn, underlägsen och smickrad som en ogift man mot en kvinna, och ärbar, oåtkomlig, kysk som en Herrans tjänare. När de slutat reser han sig och kommer fram till mig. Hans ansikte bär ännu reflexer från dem han talat vid och är uppvärmt av utstrålningen från fruntimmerna.

En mängd gula och röda lappar voro fastsydda kläderna, och mitt i sin förlägenhet kände han sig smickrad och lycklig över att beskådas. Smal och trasgrann gick han fram ända till härden och svarade djärvt: Det är Ulv Ulvsson, när han kommer obuden till bröllop just välfägnaden burits fram. Ulv Ulvsson bet sig i läppen. En god gåta kan ha flera tydningar, sade han.