United States or Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och dock! ännu älskade hon honom, hon måste, han var ju hennes make, hennes... Han hade heller icke gjort något ondt, tänkte hon. Han var ju ung och bara litet svag. Det var litet ostadighet, tänkte Eva, det skulle snart blifva bättre, bara tiden led. Han skulle till slut se, att en ordentlig, ärbar och arbetsam hustru var bra att hafva, en trogen, mildlynt qvinna, som skötte om hus och hem.
Låt oss tala som förnuftiga människor. Nu är jag alldeles klar i hufvudet. Ja, låt oss vara förståndiga. Nu var hon också kall. Det skulle ju sluta i alla fall; så kunde det lika gärna bli slut med ens. Du är en alltför ärbar kvinna, fortsatte han. Det skulle harma dig efteråt, att du gett dig. Ja. Nu skall jag låta dig gå. Han såg skarpt på henne och tvekade.
Men han var även rent bovaktig, syftade efter att narra till sig pengar av mindre försigkomna, förde skoj med kringvandrande tiggare och fånar, drev med alla han träffade, gapskrattade dem mitt i synen och förnärmade även öppet sådana med vilka han ej hade ett dugg att göra, särskilt om de förde en mycket ärbar vandel. Han tycktes nämligen hata alla som var bättre än han.
Började från början, men denna gång utan »medborgerligt förtroende». Arbetade smått, svalt emellanåt och söp igen. Det var en kall vinterafton. Matti skulle hem från ett dansgille i Gammelstaden. Der hade han sett en hygglig flicka, en stackars fattig men ärbar tjensteflicka, som förehållit honom hans usla lif, hans dåliga sällskap och tagit löfte af honom att förändra sig.
Han myser och ser älskvärt nedlåtande ut som en äldre mot ett barn, underlägsen och smickrad som en ogift man mot en kvinna, och ärbar, oåtkomlig, kysk som en Herrans tjänare. När de slutat reser han sig och kommer fram till mig. Hans ansikte bär ännu reflexer från dem han talat vid och är uppvärmt av utstrålningen från fruntimmerna.
De svarta bokstäfverna grinade mot henne och sade, att hon ända till det sista hade ljugit och bedragit sin man, låtit honom ännu i afskedsstunden omfamna henne i den tro, att hon var en trofast, sedesam och ärbar hustru. Och de sade, att hennes tid hade kommit och att hon kallades till domen. Guds nåd hade vändt sig bort från henne, döden ville hafva hennes ben.
Någon tid därefter hade den förra hetären, Afrodite Pandemos' prästinna, blivit en trosvarm medlem av Kristus' församling och en ärbar tjänarinna i det hus, där hon gjorde sin första outplånliga bekantskap med det glada budskapet. Vid samma tid avled den rike mäklaren Baruk, såsom man sade, av sorg över sin dotter.
Han myser och ser älskvärt nedlåtande ut som en äldre mot ett barn, underlägsen och smickrad som en ogift man mot en kvinna, och ärbar, oåtkomlig, kysk som en Herrans tjänare. När de slutat reser han sig och kommer fram till mig. Hans ansikte bär ännu reflexer från dem han talat vid och är uppvärmt av utstrålningen från fruntimmerna.
Jag är handlanden Erlandsson, och är inte farlig alls.» Damen fattade genast mod, men i stället för att känna lättnad och glädje vid denna underrättelse blev hon ursinnig. »Jaså, ni är ingen bov, skurk?» skrek hon. »Vad menar ni då, usling, med att uppföra er som en bandit, lymmel? Hur vågar ni röva bort en ärbar kvinna?» »Snälla frun», sade Erlandsson. »Jag har inte alls menat något illa.