United States or New Caledonia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Man läse blott hur en Runius, visserligen Lucidor underlägsen i sångargåfva och karakter, behandlar äfven allvarsamma ämnen. Det heter t. ex. i ett griftqväde vid beskrifningen om en mottagning af Gud i himmelriket: »En annan blef tillbaka stött och uppå näsan knäpptHan umgicks dock hela sitt lif i riksrådet grefve Strombergs hus.

Emellertid, grund av egenskaper hos denne osynlige man, som jag älskar och beundrar, fördrager jag hans mästrande ton, när han behandlar mig som en underlägsen varelse. Jag besvarar alltid hans skrivelser och döljer icke min motvilja för teosofien.

Jag avstår från att , jag vill ej falla för en som är mig underlägsen, det skulle vara en alltför djup förödmjukelse för mig och för hög ära för honom, Jag vill upptaga tvekampen, försvara mig, och i syfte att skaffa mig klarhet i saken går jag till rue de la Santé bakom Val de Grâce för att träffa en dansk målare, som är förtrolig vän med Popoffsky.

Hon bearbetade alltjemt fru Mäienens skuldror och tog fru Bäck beskyddande under hakan. Damerna bjödo Nadja hvar sin afton » repetition», lofvade skicka Dion och gingo. återvägen voro de båda tysta. De tvekade att omtala sina intryck för hvarandra. Fru Bäck, emedan hon ansåg fru Mäienen sig underlägsen, att hon icke trodde sig bli förstådd.

Han var med ett ord en förmåga över sin omgivnings ståndpunkt; och hans mångahanda kunskaper gjorde honom mera skicklig att styra och ordna ett helt än att lyda en underlägsen och inpassas som ett hjul under vagnen, som skulle draga honom.

"Har du ingen stiligare?" frågade de med illa dold missräkning öfver kusinens enkelhet. "Nej", svarade Greta och vände dem ryggen, harmsen öfver att de kunde ringakta hennes bästa klädning. "Lilla landtlollan", kallades hon i smyg af sina nya skolkamrater, hvilka funno henne mycket underlägsen, jämförd med dem själfva.

Principalen var rik och obildad, därför kände han sig honom både underlägsen och överlägsen, men det kunde aldrig bli något deciderat. Herrarna kontoret voro gott folk nog, men de smickrade honom och beklagade honom, och det senare var förödmjukande.

Han tyckte att de förnäma voro mindre högfärdiga än de borgerliga; de vräkte sig icke; trampade icke, värderade bildning och talang; de voro visst sätt mera demokratiska mot honom, de togo honom som jemlike, än de der hemma, som behandlade honom som en mycket underordnad, underlägsen.

Han myser och ser älskvärt nedlåtande ut som en äldre mot ett barn, underlägsen och smickrad som en ogift man mot en kvinna, och ärbar, oåtkomlig, kysk som en Herrans tjänare. När de slutat reser han sig och kommer fram till mig. Hans ansikte bär ännu reflexer från dem han talat vid och är uppvärmt av utstrålningen från fruntimmerna.

Och när avbasningen var slut, röcks lymmeln opp, och efter ett sista hagel av orrar om öronen och med en stövel i ändan kom han ut genom dörren. Kalle syntes aldrig mer ön, som var befriad från sin drake. Han skämdes över att ha fått stryk av en kvinna, som var honom underlägsen, men han ville icke tillskriva henne annan överlägsenhet i bataljen än den att han inte fick slå igen.