United States or Georgia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han skulle gärda opp en inhägnad med litet hus åt henne så hon inte behöfde göra någon opåräknad skada. Ante betänkte sig! Var Ante en så'n mes att han inte med en gång kunde säga ifrån att dom inte kunde undvara Gullspira! Nu var det Antes tur att bli nypen. Under afhandlingens gång nöp Maglena honom allt värre och värre.
Med stort besvär drog han upp korken, fattade en kopp och slog i tjock hvit grädde. Jag nöp mig sjelf i armen till straff för det jag bringat vissa svenska föreställningar med hit upp, och hade jag varit bättre klädd, skulle jag stält mig på knä i sängen och gjort afbön för en så skamlig misstanke mot de hederlige männen.
Du känner inte någon gammal fru, som inte jag också känner. Greta nöp honom i armen mitt på gatan så hårt, att det verkligen gjorde ont. Hon hade blivit brun och röd av sin sommar nere i Skåne, och den lilla barmen hade fått en mjukare, mera medveten rundning. Du är bara avundsjuk för att inte du också får blommor, sade Tomas.
Då nöp han över tredje bladet som trädgårdsmästarn lärt honom, och då sköto de sidoskott, som han nöp igen på samma sätt, så att när maj gick ut, var det i sista laget att sätta dem i bänk. Men det var inte det lättaste att få varmt under, och en dag gick åt för att komma till Dalarö efter en låda stallströ.
Då nöp han över tredje bladet som trädgårdsmästarn lärt honom, och då sköto de sidoskott, som han nöp igen på samma sätt, så att när maj gick ut, var det i sista laget att sätta dem i bänk. Men det var inte det lättaste att få varmt under, och en dag gick åt för att komma till Dalarö efter en låda stallströ.
"Hvad kan en så'n här liten karl tänka på då han ser så undersam ut?" frågade hon och gick leende fram till barnen där de stodo vid dörren. "Maglena säg", började Månke. "Tig då Månke", varnade Ante och nöp brodern i armen rätt kännbart.
Leendet som gick genom vagnen blev ännu gladare, men Emanuels moder nöp Emanuel i benet och sade: Små gossar ska inte tala högt. Små gossar ska vara tysta. Emanuel blev tyst och den tjocke herrn gav Emanuels moder en blick full av förakt. Vi voro vid Stocksund, när Emanuel fick se vagnens äldsta dam. Hon satt mitt på bänken och var mycket gammal. Emanuel hade aldrig sett något så gammalt.
"Ja, och han, lill'stackars drängen, henne å. Månke han ska nog bli sorgmodig och längtandes efter oss mångande gånger, han", tillfogade Ante med tungsam tankfull uppsyn. "Men storbra får han hos så riktigt folk." "De va' nog mor, som ledde oss hit å, må du tro, Ante." "Gosse", tillade hon med mjuk, innerligt ångerfull stämma. "Är du sint på mej för jag nöp dej så farligt.
Fägnande sig åt hans ståtlighet, stod hon bakom honom och kammade ut hans hår, som räckte honom ända ned på ryggen. Skall du till Uppsala, ryttare, så få vi samma väg, sade han och såg ut genom dörren. Ringarna klingade i brynjan, och han nöp skämtsamt om kvinnans skrynkliga haka. Men var äro barnen, du gamla? frågade han. De bruka ju den här dagen annars hänga så nyfiket på tröskeln.
När vid Anjala i upprorsskocken Han höll tal, hur mild var ej hans ton? Korpral Svärd nöp kungen tyst i rocken: 'Får jag svansa dit kanon? 'Nej, min gosse', svarte han helt blid, 'Låt oss vänta, det blir än väl tid." Så alltjämt med sägner, lika dessa Satt den gamle vid sin vaktelds glöd, Gråa lockar höljde ren hans hjässa, Men ännu var kinden röd; Yngre var han dock i Gustafs dar.