United States or Saint Helena, Ascension, and Tristan da Cunha ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så talande, slängde Gumman med darrande hand mot ryssens anlete katten. Denna, förskräckt, grep fräsande tag i det yfviga skägget, Klöste hans haka och kind och flydde på muren i blinken, Där han i mörkret murrade sen med glimmande ögon; Men på sitt läger lade sig lugn den gamla Rebecka.
Zackeus betraktade Johns resliga figur och agressiva haka och hans knän knackade lätt mot varandra. »Rädd?» sade han. »Ha, ha! Inte för dig. Men jag avskyr brutalitet. En gentleman slåss inte annat än för att försvara en dam, som blir förolämpad.» I det fallet var Zackeus lugn. John skulle inte för sitt liv våga förolämpa Rosa. Men Zackeus vågade han förolämpa, och gjorde det också oförtövat.
Slutligen satte prästen kaffekoppen ifrån sig, torkade sig omständligt om mun och haka, kramade näsduken hårt i handen och sa: Om den ouppfostrade och vanartige ynglingen önskat förarga mig med sin berättelse, så har han jämmerligen misslyckats. Jag känner mig verkligen inte träffad.
"Stör? Hur kan du komma på något sådant?" "Det känns så ibland." "Alma!" Han lyfte upp hennes haka och såg henne in i ögonen. "Nej, nej, John. Det var bara skämt. Jag skall komma." John gick tillbaka till gästerna, och Alma gaf bröstet åt den lilla, att hon sedan skulle få henne att sofva.
Flickorna Willman trängdes omkring henne, lyfte sig på tå, sträckte halsarna, lyssnade. Ludwig, som hävt sig ut genom fönstret, vände sig åter in mot salen. Blodet flöt på nytt ned över mun och haka, men han märkte det inte. Kors i jissi namn! viskade han. Casimir har gått ut till dem. Vad ska det nu bli? Han slår strax och de äro minst femtio stycken.
Såg du, hur, fet, hur rund och hur röd om kinder och läppar Ynglingen var, hur hans hår, som en glänsande sobel i värde, Hängde på pannan jämnt och beskuggade kinden och nacken? Men på hans haka såg du det tätt framskjutande skägget? Snart som en räfsvans yfvigt och långt skall det falla mot bröstet.
Han såg på mig med välbehaget lysande ur de grå ögonen. Ni är god, och ni är duktig, och ni är vacker! Se där det beröm jag fick. Och han sade, att han snart skulle komma igen. Och han satt och såg så snäll och rar ut, min stackars bortkurtiserade hjälte. Han strök öfver min kind och smekte min haka, medan han såg in i mitt ansikte med en fuktig, blank blick. Jag tycker om er. Stackare min!
Och du skall satta femtio öglor i kanten på den ena våden, den som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio öglor i kanten på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket. Och du skall göra femtio häktor av koppar och haka in häktorna i öglorna och foga täckelset tillhopa, så att det utgör ett helt.
Åh, gör inte sådana sura miner, du, jag skall inte förföra dig nu mer inte, jag håller mig allt till de andra herrarne. Hon skrattade för full hals, tänderna glimmade och groparne i kind och haka voro djupare än förr. Herr Adolf log ett blekt löje och såg motsträfvigt på henne. Du har blifvit fet, du, Nadja. Och du mager, din gamla kratta! Du har tagit värfning och har hårda dar, hvasa?
Ontrus igen stod kvar och strök sin haka med handen, Svor och brummade sakta och log med förundran i växling, Tills han för ölet, som strax inhämtades, glömde sin motgång, Släpade brodren bort från den farliga bädden och redde Honom ett rum på den bänk, där han själf tog säte vid kannan; Medan ett gällt, osläckeligt skratt, som pigorna börjat, Ljöd vid de hvilande rockarne än och den gamla Rebecka Satte sig opp, nedlockade katten och lade sig åter.