United States or Greenland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon böjde sig ovilkorligen och ofrivilligt för denna duglighet, som så eklatant uppenbarade sig der inne i detta lilla bristfälliga kök, der så många moderna beqvämligheter saknades. Det är en argbigga sade Fina men en utmärkt menniska. Hvarför är hon här? frågade svägerskan hon ser ju så korrekt ut? Har hon stulit? Neej.
Asch, hon, neej, si jag känner henne nog för resten, men hon har inte det rätta sinnelaget , för si, det som ska ta mig, det ska vara ett sinnelag. För pengar och utvärtes åthävor och granna klädtrasor, si det var inte värt med mig, för sådan är inte jag; och den, som känner mig rätt, ska inte kunna säga något annat.
Månke hördes sätta in hästen i stallet innan han säfligt kom in. "Hva ä' de?" "Sir du solen på dropparna i hela taket här. Si hur det lyse rödt och i alla de färger på kvist och gren. Så fint har väl int kungen en gång." "Neej, grant är de", medgaf Månke, "och varmt och bra ha' vi de här vid elden." Han stod belåten och värmde sig. Gullspira tyckte om elden, hon såväl som Månke.
Neej, inte. Är det er bröllopsdag eller hennes födelsedag? Neej, inte det heller. Är ni nygifta? Vi hafva allt varit gifta ett år snart nu. Hvad! Jaså, det var sant, ni har ett barn! Jo, det är just det; hon är två dygn gammal nu. Aha! Då är klädningen der för stor, alldeles för stor! Och så vet ju barnet ingenting om det, det känner ingenting, men modern... Det var just hvad jag tänkte.
Han började ångra att han druckit den där smulan. Om han gick in, flög gasten nog efter, satte sig på hans bröst och begynte kväfva honom. Därför gick han icke in, hvarken hit eller dit. Det hade varit bättre, om han icke gått på kalas, utan varit hemma och hört Lotta läsa ur testamentet. Om han skulle försöka att be? Neej, det var inte värdt.
Neej, mitt bord är illa försedt, vi ha nu också oroligheter med hyresgästerna och det blir slagt först i nästa vecka ... då, om du behagar, är du välkommen, och jag skall vara smickrad och förtjust att få emottaga en så ärad och så sällsynt gäst. Jaså, du protesterar ... du gamle skälm, du tror du slipper! Någon skall du ha som skojar upp dig, det märker jag.
I detta ögonblick sprang Heikki fram till sällskapet, sträckte sig på tå, liksom för att synas längre, körde fram sin lilla haka så mycket han kunde, och talande med sin klara barndiskant, som klingade likt en bjellra i den lugna qvällen, sade han i det han med knytnäfven hötte åt patronen: Pappa ljuger inte! Neej, ser patron!
Jag känner inte en som är en riktigt duglig menniska. För endera så är di arbetsfolk, som duga till arbete, men supa upp sin styrka, tills de inte orka mer, eller ock ha di aldrig orkat med något, och då supa di för det... Hur det är, så super di! Och sluska ned sig. Och oss med. Och barnen. Neej! Men i stan fins det allt några yrken, der di inte vågar vara oordentliga.
Asch, hon, neej, si jag känner henne nog för resten, men hon har inte det rätta sinnelaget , för si, det som ska ta mig, det ska vara ett sinnelag. För pengar och utvärtes åthävor och granna klädtrasor, si det var inte värt med mig, för sådan är inte jag; och den, som känner mig rätt, ska inte kunna säga något annat.
Och om julen ställer hon alltid till fäst för sina söndagsskolbarn ja, om sommaren också, och då har hon alltid så mycket godt att bjuda på och är så mån om att ingen skall bli bortglömd." "Då voro väl också barnen mycket tacksamma och snälla emot henne, som var så god mot dem?" sporde Herren. Gossen böjde sitt hufvud och rodnade. "Neej, vi voro inte alltid riktigt snälla", sade han.