United States or South Africa ? Vote for the TOP Country of the Week !


För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig gatan fly undan för mig. Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl. Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

Och med bortglömd adel, med förgäten ära Till hans fötter slafvar sina rökverk bära; Och af lejda skaror, som kring borgen stoja, Ropas han jublande ut som en gud. Såsom kung står brottet, och det goda dväljes, Sanningen förtrampas, mänskligheten säljes, Och den höga tanken blir en dvärgväxt blomma, Dignande under förrädarens hand.

Kanske ett stormigt haf Seglarn nu från böljans graf Än med fruktan, än med hopp Blickar mot din ledning opp. Kanske i en bortglömd dal, Ensamt lämnadt med sitt kval, Söker nu ett krossadt bröst. I ditt milda öga tröst. Kanske att dig som bäst Någon trogen flicka fäst Sina blickar, och begär Att sin älsklings möta där. Ser du seglarns kosa störd, Låt den bli till rätta förd!

Ack! träla skall med hopplös sorg I Rabbat-Ammons stolta borg Hon, som ändock Din maka var Och tjenarinnor van befalla; Du sjelf, som, ansedd inför alla, Förtrycktes värn och usles far, Ibland de äldsta af Ditt folk I porten satt, en lagens tolk, Ej samlas skall till Dina fäder I klippans tysta grifte-städer; Men obehedrad, bortglömd är Ett rof för himlens fåglar här.

O, vi skildes sen, som han sjunger, den älsklige skalden For han för evigt dit, jag hit. Bekymren i lifvet Kommo med plikter och år och fäste kärleken bojor. Långt en enslig ö, där vår kust nedskjuter i söder, Lefde den ädle och dog, som lärare älskad och vördad; Jag vid en bortglömd vik af en insjö fjarrän i norden Grånat, och länder skilt och tider förvandlat oss båda.

Och om julen ställer hon alltid till fäst för sina söndagsskolbarn ja, om sommaren också, och har hon alltid mycket godt att bjuda och är mån om att ingen skall bli bortglömd." " voro väl också barnen mycket tacksamma och snälla emot henne, som var god mot dem?" sporde Herren. Gossen böjde sitt hufvud och rodnade. "Neej, vi voro inte alltid riktigt snälla", sade han.

Hvilken skillnad mellan det rika och intelligenta lifvet i Pargas och denna stilla, afsides belägna inlandsprästgård "vid en bortglömd vik af en insjö fjärran i norden", där Hanna uppväxer frisk, glad och renhjärtad, men ock i den mest landtliga okunnighet om allt annat än det enkla lifvet omkring sig!