United States or Serbia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Har du inöfvat en god hund att draga slädan raskt, icke skänker du den åt en fremling. Eitel ernar fara till skogen efter jagtbyte. Släden står förespänd med fem raska hundar. De tjuta. Amulamela delar mellan dem en fisk som hon hittat vid stranden. De gläffsa argt, men tystna när de bli varse den unga. Ovänliga, vilda mot alla andra, äro de dock spaka mot Amulamela.

Wainahée de milda sjöarnas har icke badat i det salta vattnet, som skys af öarnas tärnor; men hon kan simma, hon kastar sig i hafvet, hon strider med oceanen, den svaga kämpar med den mäktige och snart ligger den hvite den hvita korallsanden vid Wainahées fötter. "Fremling från fjerran, hvarföre skulle du lemna ditt land, för att i Tongatabus våg?"

Hvar finnes i verlden den, hvars skönhet ens skulle synas en stjerna invid din!" "Fremling, vet du icke, att Ben Hamouns slafvar skulle döda dig, om de funno dig här. Skynda dig bort, jag ville se dig blott för att varna dig". "Sköna Alhejdi, om än tusende dödar skulle hota mig, aldrig kan jag lemna dig. Dig måste jag ega, dig måste jag befria, eller ock för dig.

"Ja är Wainahée fri, fri som fogeln i luften. Hennes själ är fri, ty vill hon icke lyda, lyder hon ej, om än den starke krossar henne till stoft. Hvite fremling, Wainahée kan , om hon ej vill vara undergifven. De många öarnes gud är qvinna, hon bor i skyarna, men hon säger icke, att Wainahée gör orätt om hon är stolt; Wainahée kan , det är lätt". Fremlingen gick.

"Fremlingens lära är vacker, fremlingens lära är mild; Wainahée älskar fremlingens lära, Wainahée hör gerna fremlingens röst, när han talar fridens ord, när han bjuder stridsklubban hvila och menniskorna älska hvarandra. Wainahée ville blifva fremlingens syster och låta honom vattenösa sitt hufvud men hon vill det ej numera. Fremling, Wainahée är stolt, hon är fri.

"Fremling från fjerran land, egde du hemlandets kust ingen, som älskade dig? egde du icke en moder, egde du icke en maka?" "Hvite fremling från fjerran, flickan från Oceanens ö gråter ensam din död, hon, som ville rädda dig ur hafvets våg, men ej kunde det, förrän din ande flytt". "Fremling från fjerran, en fremmande flicka gråter ensam vid din graf". "Hvi gick du från hem och vänner?

"Hvite fremling du sofver, men Wainahée är fri, hon måste icke vara slaf, ty hon är icke vattenöst, och hennes gud befaller henne icke att lyda". "Wainahée älskar icke Panu, höfdingen. Wainahée vill icke vara honom undergifven, se hon är fri". "Fria haf, fri som du är Wainahée, emottag henne i ditt sköte". Wainahée sjöng ej mera; men ännu sjunger hafvet sin dödssång öfver hennes graf i dess djup.

En fremling tar Din arfvelott; Ditt namn bland folket dör och blott Med hån skall af en ovän nämnas, Ty han, som bordt Ditt minne hämnas, Din mandoms fröjd, Din ålders stöd, Din Son, som här ifrån Din sida späd man slet, att brist och nöd Och lifstidsbojans smälek lida Hvem lär väl Honom lagens bud Och fädrens namn och Jacobs Gud?

"Hvem skall odla din yams, hvem skall slå ned dina kokosnötter, hvem skall vårda dina plataner? Din yams skall förstöras, dina palmer stå oskördade, din jord skall stå oskött fjerran strand". "Fremling från fjerran, flickan oceanens ö skall strö blommor öfver ditt stoft; din moder, din maka skola sörja mindre, du hvilar bland blommor". Vid hyddan under palmerna satt Wainahée.