United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !
Icke äger jag som andra Fader, som vid namn mig nämner, Moder, som sitt guld mig kallar, Broder, att min börda bära, Syster, att mig stundom smeka. Där jag andras hjordar vallar, Högt på berget, djupt i skogen, Dagen ut på fria fältet, Där är skäggig gran min fader, Björken, böjd af år, min moder, Broder är mig bruna trasten, Markens bleka lilja syster.
Gladt svara rosorna: "Se vi vexa här fritt, den resandes hjul krossar oss icke, knappt når oss ett damkorn af dem hans vagn sätter i rörelse, och vi äga hela den sköna verld, som här utbreder sig för oss; vi äro rika, vi äga sol, vi äga dagg, men vi äga af allt dock endast den ena hälften, derföre att vi stå här på åsens ena sida, men se björken, den äger all vida verldens fägring rundt omkring sig, den äger sol, luft och lif, hvadan de än må komma, derföre är björken stor, derföre är björken stark och fager mer än någon annan".
En sakta vind far öfver åsen; den lyfter björkens mjuka, behagfulla grenar; behagsjukt böjer sig den smidiga ljusgröna björken och strör sitt blomstoft än på ena än på andra sidan af höjden, ned i det glittrande vattnet, der små silfvermoln segla på det blå djupet, en himmel nere, spegelbild af himmeln ofvan.
Högre mot sanden Svallar den vreda sjön, Björken på stranden Susar ej mera grön; Marken är stel af snön. Du, som med våren Flydde från dal och vän, Bragte dig tåren Blott för en stund igen, Ville jag säga än: "Skåda kring runden, Flicka, en gång ännu! Minns du, hur lunden Fordom var grön och ljuf? Se, hvad den blifvit nu!"
Så drömmer jag i höstens kväll och ser, Hur löfvet faller stelt från björken ner, En naken strand i vikens djup sig speglar Och öfver månen silfvermolnet seglar. I sitt hushåll är min mor, Vid sin söm min syster är, Och min bror far ut på jakt; Själf med handen under kind Sitter jag och drömmer här. O, min älskling, hvar är du, Icke spord och icke känd, Saknad blott och väntad blott?
Äfven en godsint man kan ledsna ibland och på henne Hämnas en grannes bitande ord, en tjänares tröghet; Men då ägnar det henne att blidka hans hetta med saktmod. Tyst må hon tåla hans knot, tills ifvern lämnat hans sinne, Likasom björken böjer sin topp för ilen och tåligt Väntar på aftonens stund, när stormarna längta till hvila.
Johan drog, och Petter sköt på, och syster Greta sprang bredvid med ett långt spö öfver axeln. Det skulle vara piskan. Men "hästarna" blefvo allt mera morska och ostyriga. De glömde löftet till lillan, glömde att det kunde gå henne illa. De sprungo, så att Greta inte hann följa med, de sprungo, så att vagnen stjälpte midt för den stora björken, som stod utanför trädgårdsplanket.
"Hvad skymtar där så hvitt mellan träden på udden?" utbrast gossen nu, i det han med spända ögon såg ditåt och tycktes glömma allt annat. "Det är den gamla björken, som sticker fram mellan tallarna och glänser mot morgonrodnaden. Akta dig, gosse, att se spöken på ljusa dagen", svarade i en lugn, men nästan förebrående ton den gamle, som i första ögonblicket studsat vid ynglingens utrop.
Han kanske vill tala med mig. Ingenjören tumlade yrvaken ur vagnen och halvsprang fram mot byggnaden. Abraham såg honom stanna utanför fönstret, han såg honom böja sig ned liksom för att bättre kunna se in. Och plötsligt föll lille ingenjörn och blev liggande. Abraham snurrade tömmarna kring björken och sprang. Men när han kom fram hade ingenjörn redan rest sig på knä.
Alldenstund björken icke förekommer härstädes, skulle man måhända tro att civilisation och uppfostran icke heller trivdes, men som man enligt nyaste forskningar funnit, det kunskapens träd ej var någon björk, vilket man förr trott, så har man uppfunnit nya, förbättrade metoder vid undervisningen och vunnit särdeles gynnsamma resultater. Den skola som Sandhamn själv håller sig kan ge intyg.
Dagens Ord
Andra Tittar