United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men innan skaran hunnit fram till vagnborgen, hade Assim, på ett tecken av hövdingen, gått fram till eken, där Erland, nästan medvetslös av dryckens verkningar, stod bunden. Assim höll en dolk i handen. Gulblek och skälvande riktade han udden mot Erlands bröst. Hallå! ropade hövdingen, som klivit upp på en vagn. Vad viljen I där borta? Kommen I med fientligt uppsåt, eller huru?
Men oförbrännelig, rasande, sprang han över kullerstenar, hoppade i vattnet, rusade genom albuskar, kom till en gärdsgård och flöjde halvt igenom den, så han rev sig på störarne; och slutligen, just som båten skulle försvinna bakom udden, stötte han på en vassvik; utan betänkande sprang han i vattnet, svängde än en gång sin näsduk, utstötande ett sista förtvivlat hurra.
Och nu, hör han, jag far om en half timme. Men till qvällen kommer jag tillbaka, vid sextiden som vanligt. Till dess måste potateslandet vara upplöjdt och gröna jollen tjärad. Hugg veden åt kaptens på udden, han sade till i går, men tag qvistarne med, hör han, och rada den inte så förfärligt tätt. Han ger dem så mycket ved på en famn, att han ruinerar mig.
Båten försvann slutligen helt och hållet bakom udden, årtagen ljödo allt saktare, och det blef alldeles tyst. Patronen satt ännu qvar. Det var någonting märkvärdigt med hans sinnesstämning denna qväll, han var under inflytande af det större qvantum starkt vin han nyss druckit och vid hvilket han var fullkomligt ovan.
De fromme återigen gingo ut på udden och, betraktande ångaren med dess passagerare såsom ett slags Bethelskepp av deras fårahus, satte de sig på stenarne i stranden och lurade på vad som komma skulle, onda i de fromma sinnena, när de sågo den »fritänkarn Norström» sättas vid ett stort bord och i samkväm med officerarne trakteras ur fat och buteljer.
Skogarna på udden och holmarna bildade här och der en mörk infattning. Men de åkte längre ut på den öppna fjärden, der utsigten var mer fri åt alla sidor. "Skola vi bege oss ännu längre bort, eller redan vända tillbaka?" frågade Nymark. "Inte tillbaka, nej, bara framåt, långt bort från staden så långt som möjligt." "Men ni tröttnar." "Inte det minsta.
Tigande betraktade vi varandra, och som tyngda under något nytt och oväntat, vilket vi ej ens ville se eller erkänna, gingo vi långsamt från udden den smala stigen fram. Vad vi hade sett var, att det hus, som nu stod på ön, var icke längre grått. Det var rödfärgat. Det var icke längre en bred tvåvåningsbyggnad.
Jag såg klippornas konturer blåna och svartna i fjärran, när stormen drev skyarna i vild jakt fram över himlen, som lyste blå genom söndertrasade moln. Och när jag kom fram till vårt lilla vita hus, som låg ytterst på den västliga udden, långt borta från klungan av andra människors boningar, då såg jag för första gången havet.
En ny skur av sårande tillmälen haglade över den olycklige älskaren, innan han fick loss trossen. Ångbåten backade neråt sundet, och som en hund, vars herre reser bort, sprang Carlsson i stranden, hoppande på stenar, snavande på rötter, för att hinna ut på udden, där han hade sin bössa gömd bakom en albuske, för att kunna ge salut.
Hör, säg Peltonen att om han raskar på med det der undanrödjandet i morgon, så skall han få en mark i drickspengar, och hon, madam, hon kan mäta sig lite mer mjölk på qvällarne, om hon häller i en liten sqvätt mer vatten åt hyresgästerna på udden, mjölken är nog stark ändå... Med dessa ord gick patronen in i huset och reglade dörren efter sig.