Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 september 2025
Stammens äldste och bäste män voro där samlade; även sågos där några kvinnor, som tyst men ivrigt samtalade sinsemellan, då Erland och Singoalla nalkades. Dessa kvinnor voro Assims moder, systrar och fränder; alla fäste de sina ögon på hövdingens dotter, då hon vid Erlands sida gick dem förbi. Gumman, Assims moder, liknade vid eldskenet, måhända även vid dagsljuset, en otäck häxa.
Herrans lagar rubbas icke; Hvart vi blicke, Se vi, hur de faste stå, Herrans vittnesbörd ock lika Kan ej svika; Vis är den, som tror därpå. Herrans bud, de äro klara, Uppenbara Och upplysa ögonen; Herrans fruktan hjärtan renar, Ädelstenar Smycka mänskan ej som den. Herre, se dock oss, de svaga! Lustar jaga, Synden för oss på sin stråt. Ho förstår, hur tidt han bryter, Håg förbyter?
Likt de flesta andra vuxna vid hans ålder hade han av sin barndom glömt det mesta, och han hade ännu ej hunnit tillräckligt långt upp i åren för att åter minnas den. Han förstod sig inte på Stellan. Han såg en smula osäkert på sin son: Nå, vad är det du vill? Stellan fäste sin blick öppet i hans: Jo, dä ä konfirmationen. Nå? Fadern besvarade hans blick ännu osäkrare.
Han är en sund och frisk natur, han äger en oförvillad blick. Han är ändå inte nöjd med sin ställning och tillfreds med sig själf. Den kris han genomgår är säger Mörne blott den, som i olika former hemsökte hela hans samtids ungdom. Men Faste ställer den i relation till sin särskilda ställning som den modernt skolade vetenskapsmannen och kulturmänniskan med bondeblodet i ådrorna.
Dagens Ord
Andra Tittar