United States or Solomon Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och det är sista gången du är här. Helsa din Ukko och säg, att han icke behöfver frukta att få en föraktad sonhustru! Han kan nöja sig med att hafva en föraktad son... Gå! Ella raglade ett steg framåt. Det susade i hans öron. Han visste ej, huru han kom ut. Aftonluften bragte honom ingen svalka. Det sjöd, det bultade, det slog inom honom.
Byn är full med manfolk, i socknen fins en hop bättre hemman än Salmi; men en så arg gårdvar som Salmen Ukko fins väl inte i hela landet, det säger då hvar och en, som har ögon och öron. Det for en mörk sky öfver Ellas ansigte; han rodnade som en yngling, och hans ögon glänste. Du vill väl inte öfvergifva mig, Hedda? frågade han nästan ångestfullt.
Denna dörr till paradiset stod der och sqvallrade, och hvar gång byns unge män sågo den, blefvo de så muntre och skrattade, bara skrattade åt Ella och hans äfventyr. Salmen Ukko satt på söndagseftermiddagen i stora stugan och halfsof, medan »äiti» med hes och låg stämma långsamt och entonigt genomläste ett kapitel ur bibeln, som hon dock af gammalt kunde till hälften utantill.
Veckan lofvade således blifva god, och dernere var åkern nästan färdigbergad. Nu kunde det gerna regna... Ukko var vid gladaste humör, och »äiti» hade en dag af frid och ro. Vid vägen hördes skramlet af ett åkdon. Det kom närmare, det nalkades alltmer. Ukko blef uppmärksam.
Mor, ropade Ukko ännu en gång, det är ju lördagsqväll, eller hur? Så är det, svarade gamla Annika med sin låga basstämma. Och det är min åttiofemte födelsedag, är det inte så? Den åttiofemte, ja, hördes det inifrån. Och de vänta sig kalas i dag, kan jag förstå? frågade Ukko vidare. Nog göra de det, bestyrkte mor. Ha, ha ha, skrattade gubben, då ska de bli långa i synen.
Ögonen skymdes ... de trötta gamla ögonen, skymdes af ovan orsak, stora tårar rullade ned för hennes kinder. En ryckning af smärta genomfor hennes lemmar, och öfver munnen, eljes så hopknipen och stel, gled ett uttryck af vekhet och sorg. Hennes älsklingsson, Ella, äfven han! Ukko sjelf hade, han också vid femtio års ålder, haft sin värsta rasperiod. Skulle nu Ella begynna!
Spring inte mer i kjolarne på Hedda, Salmen Ella, och minns på, förrän Ukko kommer och friar med dig har du ingenting med Toimila-dottern att skaffa! Nu godnatt! Blåbären kan du roa dig med så länge. Hej hå!
Jag går, far, och tar med mig Erkko, yngste bror, som vill ut i verlden. Nu vet ni min vilja. Ni vet, att jag har rätt. Ni har natten på er ... tänk öfver saken! På måndags morgon kan ni gifva mig svar. Ert jaord för Hedda eller ock ... mina penningar! Sof godt, Salmen Ukko, sof godt på er födelsedag, men kom ihåg, får stugan ej stöd, när hon är öfverårig, så faller hon, faller till jorden!
Det hade flytt för hans hand, denna hand, som så mången gång hade smekt henne, som velat bära henne, skydda henne för allt ondt, men som hon trolöst stött bort. Han hade hämnats och var nu lugn, lugn som om han egde henne åter. Måndagsmorgonen randades kulen, och himlen var molnbetäckt. På Salmi gård arbetades tidigt. Alla voro redan i verksamhet. Ukko satt som vanligt på trappan.
Gamle Erkko uppe på Salmi gård kallades vanligen, eftersom han var den äldste husbonden i hela socknen, »Salmen Ukko». Åttiofyra vintrar hade snöat in hans egor, dem han redan i vaggan ärft af fadern, och den åttiofemte sommarens varma augustisol höll just på att röd och strålande gå ned öfver hans åkrars gula, böljande sträckor. Det var en vacker syn att från gårdens trappa se ned åt fälten.
Dagens Ord
Andra Tittar