United States or Kiribati ? Vote for the TOP Country of the Week !
Först när han blef äldre och lärde känna ett stort antal menniskor och tankeapparatens mekanik, kom han på den idén att hjernan är en underlig ting, som går sina egna vägar, och menskorna äro nog sig lika äfven i det dubbellif de föra: det som syns och det som icke syns, det som talas och det som tänkes tyst.
Skall jag kasta bort Den scepter, hvars besittning varit mig så dyr, Att allt, hvad styrkan i min arm, min tankes kraft Förmått att åstadkomma, själfva lyckan af En lefnad utan sorger jag betalt för den? Skall jag bland hopen kasta den, att gripas af Den första hand, som sträcks däråt, och lyda sen, Där jag befalla kunnat? Vore detta klokt?
LEONTES. Straffa ville jag Dig, otacksamme, trodde jag ej, att en gud Din handling vållat, sen din tankes ljus han släckt. DEN SKEPPSBRUTNE. Är du en annan, ej af dessa bofvar en? Mitt öga klarnar, minnets fackla tänder sig. Säg, stred jag ej med hafvets vilda vågor nyss? Hvar finnas de, som delte samma öde då? Jag märker ingen. LEONTES. Böljans skoningslösa svalg Har slukat alla.
Men hans styrka växer under milda händer, Och hans tankes gnista sig till flamma tänder, Och han öppnar ögat, och han skådar eder, Slafvar, tyranner, ruiner och grus! Se, då flyr hans dvala, och hans vrede glöder, Och hans hjärta ropar om förtryckta bröder, Och han slår på skölden, och han svär att fira Ljusets triumf med en frälsad natur.
Lär känna dig själv! Undersök din tankes lagar! Du själv är världens mått. Allena det, som överensstämmer med dem, allena det, som är förnuftigt, är verkligt!» Vart togo de nu vägen, najaderna, som hällt sin urna över dalen, dryaderna, som blomsterstrött honom? De flydde, och blommorna och stjärnorna tystnade, bergen voro berg, vågorna ett oroligt vatten, ingenting annat.
Han var visst inte någon riktig karl med känslor, eljes kunde han väl inte stått emot allting. Men just hans oberördhet stälde honom så högt, der var också något af helgon, liksom hos modern. Dessa båda retade henne. Hon ville jemt rifva ned dem, men de stodo ändå. Hon hånade dem inför sig sjelf, men de förblefvo utan fläck. Hon kastade sin tankes smuts öfver dem, men de förblefvo rena.
Skam och nesa skall häfta vid min död som vid mitt lif, men den skammen skall lyftas upp på en hög schavott öfver mängdens hufvud, och jag skall med sammanbitna tänder ställa mig vid skampålen, ty min smälek skall bli en varning, och min aflifning skall också ge dödsstöten åt din lära, som jag alltid afskytt men icke vågat resa mig mot, därför att du var starkare än jag, därför att du band mig med sensträngar, skurna ur min egen kropp, därför att min fysiska natur, lik en uthungrad våldsverkare, bländade min klarseende tankes ögon och rånade till sig några smulor.
På silfvermolnets kant satt aftonstjärnan, Från lundens skymning frågte henne tärnan: "Säg, aftonstjärna, hvad i himlen tänkes, När första kyssen åt en älskling skänkes?" Och himlens blyga dotter hördes svara: "På jorden blickar ljusets änglaskara Och ser sin egen sällhet speglad åter; Blott döden vänder ögat bort och gråter." Vill du veta, skälmska flicka, Hur om hösten vakor fångas?
Att tro med ljus, att älska med rikedom, att tänka sant och handla rätt, detta är den eviga salighet, den kristna bör eftersträfva, och i den lefvande tjusningen öfver sin tankes, sin handlings öfverensstämmelse med det rätta glömmer han lätt och ljuft, att det är han, som tänker och gör. Och denna glömska af vårt eget själf är det milda offer, vår lära bjuder oss nedlägga på den Högstes altare.
Ingen vänlig blick, glad öfver din tankes fägring, kunde då mera glädja ditt hjerta; hvarje hånleende, hvarje omild sträfhet var ju då i alla fall förbi! Jag mins en saga, den liknade ditt öde. En ung qvinna hette Dunkla.