United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kanske ni vill påstå, att ert hår är äkta.» »Min herre,» genmälde jag. »Jag har inte yttrat en stafvelse.» »Ja, men gör i alla fall som de andra! Tag af er peruken.» Jag började känna mig illa till mods och undra, om jag möjligen hade gått fel och råkat in på ett dårhus. Jag tog därför sakta min hatt och närmade mig dörren. Eller rättare sagdt jag försökte endast.
Hennes systerdotter suckade. Utsikten att komma innanför de låsta luckorna tilltalade henne icke, trots all rojalistisk renlärighet. Den gamla Madame de Beaurollier tog nu till ordet. Hon riste på huvudet, när hon talade, så att en sky av puder stod ut ifrån peruken. Men, käre abbé, är det då icke oförsiktigt att skicka vår lilla flicka till detta Sodom?
Han ville rakt inte besvära. De frackklädde log, men när han fick se kalvskinnsvästen och kattsvansen tycktes han verkligen besvärad och vände sig bort. Julius Krok stoppade in kattsvansen och knäppte igen redingoten. När han väl kommit in i salen, blev han lämnad åt sig själv. Krok hade värdsplikter. J. A. Broms jämkade på peruken och grinade mot ljuset, som skar i de sjuka ögonen.
Skedde det för hastigt, tog magkrampen genast ett bra tag och kastade honom på rygg. Uppkommen stakade han sig fram till bordet och satte på sig peruken, och sålunda utstyrd stakade han sig vidare in i förmaket. Men här måste han gå tyst och inte slamra med käppen, ty rummet inunder var barnkammare. Där sov Louise och de båda andra. Försiktigt firade han sig ned i den stoppade, gröna emmastolen.
Det var då, medan riset låg fängsladt inom lås och peruken prydde sin saktmodigare hvardagsstock på rektorns bokhylla, som alla dessa löjen logos, dessa strider utkämpades, dessa upptåg speltes, hvilka i sitt öfverdåd eggade så mången borgares sediga pulsar till skening och fyllde så många fönster med stundom leende, stundom bistra anleten.
Förlåt, är det herr Lundstedt? avbröt löjtnanten i den snusbruna peruken, inträdande genom dörren. Jag är förvaltaren på gården och frågar om inte vår gode skollärare ville dricka ett glas vin med fyrmästaren och sjömätaren!
Sitt vissa skall han ej prata sig ifrån, om han ock skulle tala som Cicero", sade rektorn nu, nästan smittad af herr Gyllendegs farhåga, och med dessa ord sammandrog han ögonbrynen, ryste peruken, tog ett ris och fattade den anklagades arm. Ödet ville så, att den lilla trumslagaren äfven skulle hafva sin press och pina den stund, generalen å sitt håll ansattes.
Hvart jag vände mig i salen endast och endast flintskalliga människor. Och hvad mera var: de betraktade alla min yfviga hårväxt med misstrogna blickar. Det var rent generande. Medan jag väntade, stötte min flintskallige granne till min arm och sade sakta: »Å, sitt inte och sjåpa er ni. Af med peruken!» »Förlåt,» svarade jag. »Hvad i all världen menar ni?» »Å gör er inte till!
Under mössan fanns det en svart kalott, under kalotten åtminstone om söndagarna en grågrön peruk, och under peruken ännu en kalott av gulvitt ylle, ett plagg, som sällan kom med i tvätten. Sommar och vinter bar han denna varma huvudbonad men begagnade däremot aldrig ytterrock.
Gubben låg på höger sida med ryggen vänd utåt rummet. Han hade den smutsgula och den svarta kalotten på, men peruken låg som ett tomt igelkottsskinn och skräpade på salsbordet. Sedan han legat en timme vid pass och väntat på sömnen, måste han upp och gå.