United States or Niger ? Vote for the TOP Country of the Week !


Den handling, hvarmed det didactiska eller rättare sagdt speculativa i Dikten blifvit förknippadt, är lånad ur berättelsen om Jephtha och Hans dotter, i Domare-bokens 11:te Capitel.

"Den der ställningen från riddartiden tyckes föra med sig äfven andra af riddartidens seder." "Nemligen?" "Galanteriet." "Galanteriet är den enda form, i hvilken den naturliga känslan kan framträda i våra dagar." John och Lagander lågo utsträckta i gräset under träden. Lagander läste en bok, eller rättare, han bläddrade endast i den. John råkade vända sin blick mot verandan.

Hon talade till den döende fru Helena sköna ord och hugsvalade henne med att ofta nämna ditt namn. Jag vet , vem denna kvinna är, sade riddaren. Och det var i hennes famn du lade min son? Ja, vad annat skulle jag göra? Är hon nu borta härifrån? Ja, hon följde det främmande folket eller rättare: det främmande folket följde henne.

Jag jag för min del kan inte just nu påminna mig », sade han. »Jo den, herr Broman, finns bara två, eller rättare sagt ett i världen. Det fanns två för ett par år sen, men det ena försvann och man har inte återfunnit det. Det andra såldes förra året i London en frimärksauktion för sjuttiotvå tusen kronor till lord Hallå! Hallå! Hallå! Är ni därMen Broman svarade inte.

Hon skulle för resten alls icke tänka. Qvinnorna tänka ju icke. De underkasta sig mannens beslut. De skola förlåta hans felsteg, eller rättare de se dem icke, Hon var född att tjena, han att befalla. Han hade haft affärer i hufvudstaden och kom nu hem. Att penningarne voro borta, deras pengar, det var hans ensak. Märkvärdigt, stugan var tom. Nyckeln låg ej sitt vanliga ställe under stenen.

Kanske hon kunde göra landet heder t. ex. som skådespelerska vid svenska teatern. Hon skulle vara utmärkt scenen, denna präktiga figur, detta gyllne hår, detta lifliga och uttrycksfulla ansigte. Medan hon i sin tur berättade sina öden, eller rättare den del deraf, som hon tyckte tog sig bäst ut att omtala, satt han och betraktade henne med inspirerade blickar.

Längre fram mot kvällen, de främmande hade tagit farväl, kvarblef Alma en stund sittande i båten vid stranden. Hon såg först efter deras långsamt bortseglande slup och viftade med näsduken till svar, de svängde sina mössor. Gårdagens missmod hade nästan försvunnit ur hennes sinne i detta ögonblick, eller rättare, hon kom ej ihåg det, ty tankarna rörde sig annat håll.

Jag måste ha luft och jag skref en papperslapp: Gud i himmeln! har jag aldrig lidit förr. Men jag vill icke visa det. Aldrig! Jag skall draga mig tillbaka lugnt och likgiltigt, eller, rättare sagdt, jag skall låta honom draga sig tillbaka.

Pojken hade icke sett dedikationerna och följaktligen vågade hon hoppas, att icke heller de andra sett dem. Visshet gavs dock ej, och från den dagen blev hon än mera känslig för alla anspelningar och tvetydigheter, som kunde tänkas angå hennes sexuella moral. Eller rättare sagt än mera benägen att i de oskyldigaste ord finna anspelningar och tvetydigheter.

Flickan vek hastigt mot dörren, men hämtade sig och förklarade, att budet inträffat sent, att herr majoren redan längesedan somnat, och att hon visst inte vågat ... Varifrån var budet? Från Videbeckskan. Ja, eller ifrån det huset, rättare sagt, fortfor flickan; ty Videbeckskan själv hon är äntligen borta. Men lärpojkarna kände riktigt igen sakerna och bar dem till sin döda matmors hus.