United States or Zambia ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Sommarn här på landet är så utomordentligt angenäm just derför, att John ständigt är hemma. Här ha vi inte samhället eller fäderneslandet eller finskheten eller ... någonting, som stör oss." "Eller er mans vänner, tänkte ni säga," tillade Lagander. "Så dum tänkte jag ändå inte vara." "Ni är alltså svartsjuk på samhället och fäderneslandet," sade Nymark. "Hvad menar John om det?"
"Skola vi börja då?" föreslog Lagander. "Nej, vi skola dricka kaffe först." Hon gick för att bestyra om det. Nymark tog Ibsens "Rosmersholm," som låg på bordet. "Hvad tycker du om den här?" frågade han Karell. "En underbar bok! En harmonisk förening af konst, vetenskap och religion." "Skada blott, att just ingen förstår den," sade Nymark leende.
Herr Nymark och herr Lagander, tycker ni det är intressant att kasta ring?" "I ert sällskap är allting intressant," svarade Nymark. "Ni skall inte säga artigheter, utan tala nu rena sanningen!" "Jag försäkrar." "Men John kommer säkert inte med?" Hon kände sig litet skygg och osäker, då hon gjorde denna fråga. "Bry er inte om mig," sade John. "Jag läser gerna tidningarna under tiden."
"Undertecknad, er ödmjukaste tjenare," svarade magister Nymark. "Det var mycket artigt gjordt af er." "Nog saknade också jag, fastän jag inte hann säga något ännu," upplyste borgmästar Lagander. Apotekar Leistén smålog endast; han ansåg sig vara alltför gammal för sådant der. "Om ni skulle veta hur ofta vi verkligen sakna er," fortsatte Lagander.
Jag frågar det ännu en gång. Inte kommer jag ändå att bidraga till någons nöje." "Låt andra afgöra den saken," sade Lagander. De stego upp från bordet. Nymark och Alma gingo ut på verandan. "Kommer ni inte att bidraga till någons nöje?" frågade Nymark sakta, lutande sig ner emot Alma, som stödde sig på hans arm. "Säg hellre, att ni inte har nöje af någon. Ni, som inte bryr er om någon?"
Herr Nymark och borgmästar Lagander hade farit ut att segla, men då vädret blifvit lugnt, hade de vikit in hit, fastän de visste att herrskapet Karell redan var i flyttningsbrådskan. Alma var svag och trött och dessutom nedslagen till sinnet, ty John var allt ännu lika ovanligt allvarsam och uppehöll sig nästan ej alls på hennes sida.
"Enligt Balzac börjar qvinnan först då blifva intressant." "Balzac är död, och så vidt jag vet, ha männen inte godkänt hans lära i denna punkt. Sjuttonåringen har behållit tronen allt fortfarande." "Derför att trettioåringen försmått den." "Men vi ha nu tänkt ut ett medel att äfven mot er vilja få er tillbaka till societeten," fortsatte Lagander. "Jag är nyfiken att få höra det."
"Ja, naturligtvis derom, att fru Karell inte på något vilkor vill deltaga i sällskapslifvet utom hemmet." Deras ögon möttes åter och blickarna bekräftade ett litet, hemligt förbund. "Karell, bistå oss," sade Lagander, "och säg åt din fru, att hon verkligen måste ändra åsigt i den saken." "Lefve friheten!" sade Karell. "Bra!" utropade Nymark, "det ordet tar jag fasta på.