United States or Andorra ? Vote for the TOP Country of the Week !
Skidor tog jag på föttren i hast och for till min granne, Han, som bodde mig närmst, en pipas väg, då man skyndat, Och då till honom jag kom och begärde ett lindrande bistånd, Gaf han det, broderligt delande med, hvad besparadt han hade. Åter jag skyndade hem med mjölk i en flaska på ryggen, Hann till gården och hann stugdörren.
Jag tuggar tvenne bussar, som hvar man ser, Det gör jag allt för hedern att stå närmst er; Men är det så, att äran er syns för klen, Så tar jag bort den andra och gör med en." Och Konow spände blicken, som han var van: "Du är en präktig pojke och stursk som fan, Blif, som du var, min närmaste man och kund, En sådan har man gagn af i nödens stund."
Efter marscher, stormar, strider Har han nu gjort halt ömsider, Lagt sig här till rast i backen Och vändt lugnt i vädret klacken. Fråga oss, som närmst i elden Fått med honom kulor smaka. Om han höll sig, där man ställde'n, Eller ryggade tillbaka, Om i striderna och slagen Han fick hvitt i anletsdragen, Eller såg mot dödsminuten Mörkbrun, som af koppar gjuten.
"Ty visst var tanken", mente man, "hos Dufva knapp till mått; Ett dåligt hufvud hade han, men hjärtat, det var godt." "Och har jag icke dragit dig upp ur dyn Allt för det mökret där kring ditt ögonbryn, Och har jag icke skaffat dig lön och stat Och gjort dig till korpral från gemen soldat? Och har du ej fått stå i hvarenda strid Som en kamrat och like mig närmst invid.
Hvem kallar du din nästa här, Den du på all din bana Skall hålla som dig själf så kär, Som Herrans ord dig mana? Hvem är den man, Hvar finnes han? På denna strand, I fjärran land, Hvar skall man honom spana? Är det en skyld, den samma blod Har närmst med dig förenat, En moder ljuf, en fader god, Den Herrans bud har menat? En vän kanske?
Dock är det sant, att främst ibland de himmelska Hon träder för min tanke, när den höjs till dem. LEIOKRITOS. Står icke Zeus, allhärskarn, främst bland gudarne? LEONTES. Hans makt är störst, men mänskan närmst är ständigt den, Hvars stöd i hvarje läge hon behöfver mest. LEIOKRITOS. Ditt läge, yngling, är att vara född till kung.
Jag tänkte då, jag vet ej hvad, Var stundom ängslig, stundom glad; Men mor, hon grät tre dar å rad, Så blef hon lagd på bår. Min fader slöt på Lappos slätt, sin fana närmst invid; Det sägs, det var den första gång, han blekna setts i strid! På Uttis malm, för Gustafs land, Min farfar dög med svärd i hand, Hans fader föll vid Villmanstrand, Han var från Carols tid.
Ack, fattigdom och kamp och nöd, I början gråt, i slutet död, Det är, hvad jorden oss beskär; All himmelsk del din gåfva är. När sorgen vill oss tynga ned Och hjärtat bäfvar utan fred, Är du oss närmst med råd och tröst Och lyftar bördan af vårt bröst. Och blåser lyckans vind oss god, Att medgång föder fåvitskt mod, Då skaffar du oss nöd för nåd Och späker så vårt öfverdåd.
Dagens Ord
Andra Tittar