United States or Russia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Stellan kröp ned från stolen och fiskade ur Kerstins sykorg fram en stoppnål. Gör du dä först, sade Kalle, så ja får se, hur dä går till. Ja har aldrig blandat blod mä nån. Inte ja heller, svarade Stellan förnärmad. De gjorde vikingarna bara en enda gång . Ska vi? Kalle nickade. Stellan började sticka i pekfingerstippen. Så kramade han och fick fram en droppe blod.
De gingo, och på Östran mötte de lyckligt nog Äppelbom, som inte alls såg svartsjuk ut, och kommo överens om att han var bräckt. Från kondis gingo de på bio för att se Titanics undergång, och där, när »dödshymnen» spelades, böjde sig Sven R. Pehrsson, gammal syndare som han var, mot Kerstins öra och viskade: »Närmare dig! Ännu närmare dig!»
Han tvärstannade av skräck. Där, några steg ifrån honom, stodo alla rabulisterna. De stirrade på honom. Han stod som förstenad, medan hjärtat bultade i halsen på honom. Hur länge han stått så visste han inte. Plötsligen började han springa på nytt, rakt mot Kerstins dörr. Han snubblade i trappan, och de sista fyra trappstegen kravlade han sig upp på alla fyra.
Hade han lyssnat till, huru detta rop tonade av ömhet, ångest och rörelse, skulle han kanske återvänt. Vid Kerstins rop skyndade Ingrid dit från ladugården; hon fann sin mor sittande på en klipphäll med bägge händerna tryckta mot pannan. Mor, mor, vad är det? frågade flickan förskräckt. Barn, svarade Kerstin snyftande, olyckan har kommit över vårt hus, och det är jag, som nedkallat den.
Han funderade mycket över detta. Kanske låg felet däri, att han en gång skulle bli rik? Det stod någonting i Bibeln om den rike, kamelen och nålsögat. Han insåg, att liknelsen ej fick tagas för bokstavligt: Kerstins bokstavliga bibelutläggningar hade han för länge sedan lämnat bakom sig; han visste att nålsögat var en port i Jerusalem.
Då öppnade han fönstret och ropade: Ni får leka mä den! De sågo på honom och varandra. Efter en stund öppnade Stellan åter fönstret och citerade Kerstins ord från dagen förut: Han bits inte. Efter ytterligare en stund kunde han konstatera, att de lekte med hästen. Då först gick han ner. Tycker ni den ä vacker? De bara mumlade någonting till svar. Ja har mycke vackrare leksaker hemma.
Han plockade upp dem, kastade sig in i Kerstins uppgång, flög uppför trappan och bänkade på dörren. Men var i Herrans namn har han vatt? Han har väl inte legat och vältrat sig i dyngan heller? Han var alltför andfådd för att svara och gick förbi henne för att kasta sig på soffan. Nä, där får han inte va med all dyngan. Klä av sin mä samma.
Kerstin omtalade nu i få och tvära ord, att korporalen tidigare på morgonen begivit sig i väg till Växjö, av orsak som vi känna. Sven trodde först att anledningen till Kerstins dåliga lynne låg häruti, men han blev snart tagen ur sin villfarelse.
Folk anser patronen för en elak och dålig människa, men det tillkommer icke oss att bryta staven över hans huvud, ty vi hava alla så lätt att bliva slavar under vår onda natur... Men nog talat för i afton om detta ämne. När vi fått sova på saken, torde det nog bli bättre. Och härmed steg korporalen upp utan att vidare lyssna till Kerstins klagomål och lämnade täppan.
Då ryktet om uppträdet, som förefallit mellan patronen och Sven, kom till Kerstins öron, hade hennes ångest stigit till det yttersta. Hon fruktade, att Sven berövat sig livet, och denna farhåga förföljde henne som en blodig skräckbild under dagens göromål och i nattens drömmar. När korporal Brant hemkom, fann han sålunda sin forna fridfulla boning förvandlad till ett sorgehus.
Dagens Ord
Andra Tittar