United States or Angola ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag känner honom nu. Han säger så själf. Han citerade Goethes yttrande till fru v. Stein: »Ni känner mig i botten. Och skulle det ännu finnas drag i min karaktär, som ni icke gjort bekantskap med, så är det sådana, som jag själf icke känner.» Jag har velat veta, hur det vore att se den man, som jag skulle kunna älska, breda ut sina armar emot mig.
Det var den strofen hon citerade den kvällen, då hon i sin vagn förde honom hem från en fest och han, vid skenet af en lykta, såg hennes allvarliga ansikte, inhöljdt i en hvit spetsslöja, vid det hon häftigt kramade hans hand Jag tror hvartenda ord. Han behöfver icke ljuga om sådant. Han sade, att hon är en kysk kvinna.
Och så skref han verser, citerade ur visboken, renskref dem på granna, englabeprydda papper, hvars blad han suddade ned med sina fingrar. Det tänkte hon icke på, ehuru hon eljest var så sträng med renligheten, det kunde ju vara af kärlek ... man är inte så noga, då man älskar. Hon kunde icke bära det till slut. Motståndet orkade hon ej med.
Ännu har jag åtminstone ingenting märkt. De gingo sida vid sida inåt skogen, och han började tala om det käraste han visste. Hans tragiska hjälteröst skälfde af förtrytelse, då han citerade en morgontidning, som kallsinnigt omnämnt hans senaste roll. Kan man tänka sig något mera oförskämdt! »Herr Bruun hade icke fått det rätta greppet på sin roll.» En sådan murfvel vill lära mig att spela!
Och han citerade ett par franska vers om, hur mången morgonrodnad funnit honom i färd med att lossa bandet på en sammetsmask eller korken på en champagnebutelj. Han stod borta vid fönstret, bände och bråkade, men ståltrådarna voro starka. Jag satt i divanen och såg på honom. Jag afgudar denna starka, resliga och ranka gestalt.
När Borg citerade slutorden i Arons berättelse: men själf med förnöjsamt sinne begär jag mitt bröd och spelar min giga, som syrsan sitter, fast solen är knapp, på det vissnade bladet och sjunger blef Runeberg så glad, att han sprang opp och tog vännen i famn.
Det citerade påståendet innebar nog också för Sokrates en rent personlig sanning: hans karaktär var sådan, att han ej ett ögonblick kunde frestas att handla mot bättre vetande. Men hur är det i det stycket med oss andra? Det är så många gånger ej huvudet, utan hjärtat, som styr våra handlingar. Vi kunna därför alltför väl veta det rätta, men göra det orätta. Insikten binder icke vår viljas frihet.
För min del vore jag fallen för att antaga en Aqvila Spegeliana, åtminstone tills ytterligare uppgifter hunnit samlas, och att låta densamma bilda ett särskildt eller ett mellansläkte, hvars närmare beskrifning den benägne läsaren kan få inhämta ur hans ofvan citerade arbete.
En engelsk författare, som min vän målaren ofta citerade, säger att det är bättre att stiga uppåt från dåliga förfäder än att sjunka nedåt från goda. Det där passar ju bland människorna, men icke bland oss. Antingen är man en äkta tax eller också är man det inte. Det går inte att ändra den saken. Och en kännare ser genast vad han har framför sig.
Då öppnade han fönstret och ropade: Ni får leka mä den! De sågo på honom och varandra. Efter en stund öppnade Stellan åter fönstret och citerade Kerstins ord från dagen förut: Han bits inte. Efter ytterligare en stund kunde han konstatera, att de lekte med hästen. Då först gick han ner. Tycker ni den ä vacker? De bara mumlade någonting till svar. Ja har mycke vackrare leksaker hemma.