United States or Panama ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hvarifrån dags morgonstunden? Kommen I kanske från Fågelfältet? Sågen I hvar där två starka härar? Kommo kämparna i handgemäng ren? Och af härarna fick seger hvilken?" Henne svarar det svarta paret: "För din hälsning haf vår tack, tsarinna! dags komma vi från Fågelfältet, Och vi sågo där två starka härar, Som i går ren mätt sig med hvarandra.

Och tsarinnan hjälper honom neder, Svalkar sen hans hufvud med friskt vatten, Och med vin befuktar hon hans lemmar; Och omsider frågar härskarinnan: "Säg, hur aflopp det Fågelfältet? Huru stupade den höge tsaren? Säg, hur föll den gamle Jug, min fader? Mina bröder, nio Jugovitscher, Och min måg, voivoden Milosch, huru? Än Vuk Brankovitsch, min andra måg, hur?

Mig förunnad är du nu af tsaren, Att du ej dra till Fågelfältet. Sin välsignelse till dig han sänder. Gif din fana hvem du vill att bäras Och hos mig i Kruschevatz bli hemma, Att en bror att svärja vid jag äge." Henne Boschko Jugovitsch till svar dock: "Vandra du till hvita borgen åter! Jag, min syster, ej dväljas hemma.

Fanan ger jag ej ur mina händer, Bjöds mig Kruschevatz till lön af tsaren. Aldrig skola våra kämpar säga: 'Sen den fega Jugovitschen Boschko, Som ej ville dra till Fågelfältet, Icke blöda för det helga korset, Som ej ville för kristendomen'." Talar och spränger ut ur porten. Se, nalkas gamla Jug Bogdane, Och sju Jugovitscher följa honom.

Till gemålen talar hon, den höge: "Tsar Lasar, du Serviens gyllne-krona! Gryr det, drar du ut till Fågelfältet Och tar med dig svenner och voivoder. Mig blir ingen man i slottet öfrig, Ingen, som till dig till Fågelfältet Bär mitt bref och hämtar svar tillbaka. Också mina dyra bröder alla, Nio Jugovitscher, tar du med dig. Lämna hemma dock en enda broder, En blott, vid hvars lif jag kunde svärja."

Emot höger ser han och mot vänster Och sin tjänare Goluban kallar: "O, min trogne tjänare Goluban! Sväng dig af den svanlikt hvita hästen, Tag furstinnan vid den mjälla handen Och till hvita borgen hemför henne; Men med Gud vill jag dig hafva unnat Att ej draga ut till Fågelfältet, Utan hemma bli i hvita borgen." När den trogne tjänarn afhört detta, Rinna tårar hans hvita anlet.

Men han lyder, hoppar ned af hästen, Tar tsarinnan vid den hvita handen Och den smärta återför till borgen. Men sitt hjärtas tvång kan han ej motstå, Och det drifver honom hän till striden. Hästen når han åter, sitter opp, och i sporrstreck hän till Fågelfältet. När den nästa dagens morgon grydde, Kommo flygande två svarta korpar.

Komne från det vida Fågelfältet, Sänkande sig ned hvita tornet, den höge tsarens hvita borgtorn, Kraxar ena, och den andra talar: "Är, tro, det här nu furst Lasars torn, Och är ingen inne där i tornet?" Men där innanföre svarar ingen, Innan Militza, tsarinnan, hör dem. Ur det hvita tornet fram hon träder, Hälsande det svarta paret såleds: "Signe Gud er båda, svarta korpar!

Af detta verk utkom den andra betydligt förökade upplagan i Leipzig 1823 och 1824 i tre delar. Hr W. St. Till de senare höra i denna samling blott fyra stycken: Blodhämnden, Jakschitcherne, Skadars grundläggning och Slaget Fågelfältet. De pläga afsjungas af männer, ofta af blinda gubbar, vid gusle, ett entonigt instrument, med en enda af tagel tvinnad sträng bespändt.