United States or Gambia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Konungen befallte att Moabiten Bosnais broder skulle inkallas; han infann sig genast och nedkastade sig inför konungen. Arthahsasta befaller, att du gifver den Israeliten Bani din broders dotter till äkta, och att du ända till sista penningen utbetalar hennes arf till honom, och att henne icke förmenas att följa honom i hans land, dit konungen lofvat honom att tåga till de sina.
Men då morgonen begynte gry, steg hon opp och kände sig så mycket styrkt att hon förmådde gå, och så befallte hon sig Herranom och vandrade med barnet på sin arm till dess hon kom till staden, och hon trädde till stadsporten, hvilken var tillsluten. "Hvem är du och hvad begär du?" frågade henne väktarena.
"Älskade Corallins maka regnet och stormen, efter hon icke befallte dem vara stilla när hon ville färdas". "Storm, regn, lappri! Norna, besvärj stormen i ett menniskobröst, det är mera". "Stolt är Hildred. Mäktar hon icke besvärja stormen på en så liten sjö, som bloden i ett menniskohjerta? Hvad begär Hildred af Norna?" "Norna, hör mig.
"Styfva gaffeln!" kommenderade den gamle, "vinden knappar af, så mycket den hinner. Kränger slupen?" frågade han vidare. "Han släpper ut sina ref", svarade gossen, "han reder sig godt, jag tror, vi icke vinna mycket." "Kapa joll-linan", befallte gubben åter; vi hade kunnat låta bli att sticka ut jollen, så hade vi haft den i behåll. Huru ligger slupen upp i vinden?"
Han var den högste af alla Tadibéer, en spåman öfver alla, vis öfver alla. Men han fann jorden dålig, han längtade till himmelen. Så befallte han sina båda hustrur göra nya kläder åt dem alla och nya körredskap åt renarne, och intet gammalt finge blandas deruti. Han steg i sin släde, och hustrurna stego i hvar sin släde, och renarne drogo dem upp mot himlen.
Se, Oikameonna egde ej ens hopp, att i den stora andens land få tjena Wischtonnoh, en annan skulle följa honom till de rika jagtmarkerna. Men tiden nalkades då Wischtonnoh med vår stams män skulle taga hämd på Svartfötternas stam och derföre befallte han, att boning skulle tagas närmare till deras område.
Dit i den vilda brandens afgrundslågor bjöd Tyrannen sina bödlar kasta flickan in. Hon kastades i lågan; lågan slocknade, I ugnens glöd befann den ädla flickan sig Så väl som i en skuggrik löfsals svala hägn. En vagga, smidd af järn, blef glödgad hvit i eld, Och på dess bädd, af smältande metall beredd, Befallte då tyrannen flickan lägga sig.
"Wainahée lefde gladare än rosenskyn, ljufligare än doftande blomman, ty hon lefde som en droppe i den starkes hjerta, hon hade gerna varit ett stoft under hans fot; hon kunde ega hjertats fria, vackra ödmjukhet, ty ingen befallte henne lyda slafvens lydnad".
Minns jag dock själf, hur jag förr, då han kom, densamma, som sedan Blef mig en trogen man, tills döden skilde oss åter, Hur jag befallte och viste mig spotsk och värd att begäras, Tills han förde mig hem, då jag åter lydde med glädje; Därför gå som en drottning, och när ni kommer i kammarn, Akta knappt värdt att kasta en blick på den ärade herren, Innan han bugat sig djupt och ödmjukt bedt om er ynnest.
LEONTES. Om så du vill det nämna; mindre brydsamt dock Än tungt, än sönderslitande för detta bröst, Ty mitt beslut var fattadt. LEIOKRITOS. Låt mig höra det. LEONTES. Att bistå dig bjöd kärlek blott, en högre plikt Befallte mig att bistå den, som var min kung. Om han som sådan fordrat till sitt skygd min arm, Mot mig, mot dig, mot hvarje makt jag lyftat den.