Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 september 2025
Aldrig förut hade Ahlbom varit någon sportsman, en gång i sin gröna ungdom hade han visserligen löpt hundra meter på endast sexton sekunder längre tid än världsrekordet, men det var längese'n. Men nu utvecklade han en hastighet, som skulle ha gjort Knut Lindberg vansinnig av avund.
Men efter frukosten uppträdde Ahlbom beväpnad med en järnhård beslutsamhet och en klump tjärat trassel på en stång. "Nu ska du se på gnistor", sade han stolt till sin undrande maka. "Om ett par ögonblick skall det vara slut med allt vad getingar heter här i huset. Jag skall tända eld på det här blosset och röka ihjäl dom sablarna, skall du se."
Jag skall själv göra slut på getingboet så snart jag fått torra kläder på mig." Beslut och handling äro ett hos en sådan man som Ahlbom, och följaktligen avtågade han, så snart han var färdig, till redskapsboden, satte eld på sitt vapen och höll det under getingboet.
Det var ett ganska kraftigt slag, och det var träff inte bara på getingen utan även på getingboet, och detta hade den naturliga följden att hela getingsamhället kom ut för att se efter vad det var frågan om, och som Ahlbom synbarligen var den skyldige, gingo getingarna ögonblickligen till attack.
Med ett illhojande släppte Ahlbom blosset och nu var utgången fri för de övriga getingarna. De kommo också mycket prompt, något yra i huvudet kanske, men annars fullt effektiva, och nu upprepades samma historia som förut, endast med den skillnaden, att Ahlbom nu sprang direkt till dammen.
"Och det har naturligtvis fått hänga där i ro och fred, och sända skaror av samhällsvådliga rovdjur över oss", anmärkte Ahlbom. "Det är ingen som har blivit biten", svarade hans fru. "Biten!" fnös Ahlbom föraktligt. "Det är egendomligt vad fruntimmers insikter i naturvetenskaperna äro bristfälliga. En geting biter inte, han sticker med en gadd, som är placerad i, låt oss säga, sitsen.
Dagens Ord
Andra Tittar