United States or Kenya ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det bästa beständigt Kunde jag taga och tvangs att äta och dricka och frodas, att af dagar de bästa, jag haft, jag hade som fånge. Därför fatta blott mod; en människa är ju ock turken." Sådant talade där den gamle soldaten, och alla Hörde med undran hans ord, men den lätt försonade flickan Gaf om aftonens fest anordning och lämnade stugan.

Mamsellen snappade till sig turken och tobakspungen och stoppade under många skälmerier den barske gubben. Men hela tiden var hon tyst att icke ens hennes skratt hade ljud, endast vita tänder. Greven sköt fram en stol åt mor i Sutre. Sitt ned, goda gumma, att vi resonera raisonablement. Sitt ned utan krus om jag får be.

Men han satt och förtäljde, den gamle soldaten, i stugan, Rökte sin pipa och talte om krig för det undrande folket, Tills omsider han kom med berättelsen långt i Turkiet. "Turken", sade han och blåste mot taket ett rökmoln, "Känner jag bättre än er, fast aldrig med honom jag kämpat.

Knappt förlidna voro natt och gryning, När till paschan brud och brudgum tåga. Och de nalkas honom, och med ljufva Ord begynner turken: "Sköna flicka, Välj och säg, med hvem du önskar följa, Följa med Zekulo, eller maka Åt en pascha bli?" Vredgad höjer Zekulo sin stämma: "Är detta nu din tro och kärlek, Som åt mig du vid din Gud har svurit?

Huken eder ner mot gröna marken; Men jag själf vill ställa mig i vägen För att vänta Tchorovitschen Osman. Ej för edra damaskenerklingor Skall han falla, den fördömda turken, Om mig Gud den lycka värdes unna Att med mina händer gripa honom! Men om jag ej lyckas honom gripa, lägg an, hvem som af kvinna född är!" Kämparne sig huka ner i gräset; Radul åter ställer sig i vägen.

Den falske profetens "två horn liksom lammet" syfta enklast påfven och turken, med deras religiösa pregel, ehuru de dock "tala om en drake," d.ä. använda den verldsliga magten för att utbreda sin religion.

Och när turken nu till stället hunnit, Springer Radul fram att gripa honom, Fattar hästens tygel med sin ena, Turken med sin andra hand i brickan Och till marken rycker honom neder. Käckt till bistånd hans kamrater ila, Och de fånga lefvande Osmanen. Honom ber vid brodernamnet Osman: "Släpp mig, Radul Perovitsch, min broder, Skona lifvet, du i Gud min broder! Tag i lösen tusende dukater!

Det lärde mig prästen, när jag var barn. Fann bilden underlig , men finner den förträfflig nu. Han skrattade att röken dansade i virvlar kring bordet, ljuslågorna krympte och blånade. Mor i Sutre sade: En ska inte tala om honom, sen det blivit mörkt. Nej, medgav greven, knackade ut askan och knäppte bort mamsellens fingrar, som ivrigt sträcktes efter den hete turken.

Men nu säges, att saknaden blott och sorgen och oron Sitter i den, sen i fält mot turken den unge kaptenen Tågade ut, kvarlämnande svärföräldrar och maka. Sen rörs sällan en sträng i det gälla klaveret, och ingen Manar till glädje och dans; af främmande vimlar ej gården.

Vänta, en annan gång, ni kommer och söker oss åter, Finner ni ingen, som hälsar ett gladt välkommen trappan. Nej, långt hellre jag går till grinden och vinkar med handen, Ropar afstånd ren: Bort, olycksbådare, hädan, Bort till turken, att värma er där vid brinnande mänskor! Ingen soppa i dag! Här kokas ej; vandra förbi blott."