United States or Cameroon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men plötsligt hördes ett skrik, som sprängde hopen och röck alla ur feststämningen: Han drar kniv! skrek någon, man kunde inte urskilja vem. Kniv! svarades i hopen. Inga knivar! Bort med kniven! Och kämparne omringades; Norman, som lyckats få upp sin fällkniv, avväpnades och ställdes på fötter, sedan Carlsson ryckts lös ifrån honom.
De bortkastade därför på samma gång sina vapen och gingo, fradgande av raseri, varandra på livet. Oaktat sin ålder ägde David en väldig kropsstyrka. De båda kämparne omslingrade varandra efter en kort knytnävkamp med sina armar och föllo brottande till marken, varvid centurionens hjälmband brast och hans huvudbetäckning rullade bort.
Jussi och hans anhang åkallade den lede och hela hans anhang på det att Hedda gerna skulle låta sig kyssas af den hon tyckte om för tillfället. Ordvexlingen blef allt ifrigare. De unge kämparne slöto sig till Ella. Qvinnorna höllo ifrigt med Jussi.
I ett kastade han av sig rocken, som han var rädd om, och kämparne brasade i hop; Norman med huvudet förut, som han lärt av lotspojkarne; men Carlsson tog i honom, måttade en ful spark åt skrevet, och som en upprullad igelkott föll Norman på dynghögen. Rallbuse! skrek han, urståndsatt att försvara sig med nävarne längre.
Nu mottog hon honom med ett glädjerop, där hon, insvept i en brokig kappa, satt i sin faders vagn på en bädd av täcken och själv tyglade de små lurviga kamparne, som otåligt skrapade marken. Bakom stod en lång rad vagnar, förspända med hästar eller oxar och fullastade av kvinnor, barn och bohag. Höljda i sina kappor stodo de gifta männen bredvid vagnarne, envar vid sin vårdnad och sin egendom.
Huken eder ner mot gröna marken; Men jag själf vill ställa mig i vägen För att vänta Tchorovitschen Osman. Ej för edra damaskenerklingor Skall han falla, den fördömda turken, Om mig Gud den lycka värdes unna Att med mina händer gripa honom! Men om jag ej lyckas honom gripa, Då lägg an, hvem som af kvinna född är!" Kämparne sig huka ner i gräset; Radul åter ställer sig i vägen.
Det vilda skratt och det lamaragschugojim, som det mordiska helgonet utstötte, när det lyckats få tag om sin motståndares strupe, övertygade Klemens, att den ene av kämparne var Simon, och påminde honom, tillika med den smärta, han kände i sin hals, om det ohyggliga uppträdet i grottan och om den dödsfara, vari han nyss svävat. Fasan kom hans blod att stelna.
Den blonde göten har kastat den mörke främlingen till marken; hans knä trycker hårt mot den fallnes bröst, och handen griper kring hans strupe. Då ilar flickan till kämparne att beveka segraren, bedja för den övervunne. Erland lyssnar, släpper sitt tag och reser sig. Assim stiger upp, men hans blick är häftad vid jorden. Han tager sin kappa, sveper sig i henne och smyger bort.
Men plötsligt hördes ett skrik, som sprängde hopen och röck alla ur feststämningen: Han drar kniv! skrek någon, man kunde inte urskilja vem. Kniv! svarades i hopen. Inga knivar! Bort med kniven! Och kämparne omringades; Norman, som lyckats få upp sin fällkniv, avväpnades och ställdes på fötter, sedan Carlsson ryckts lös ifrån honom.
Första slaget var uttaget ända ut i åkerrenen och nu stannade kämparne, stödda på sina lieskaft, betraktande förödelsens verk, som de lämnat bakom sig, torkande svetten ur mössremmarne, och inläggande en ny snusvalk ur mässingsdosorna, medan flickorna skyndade sig komma upp i frontlinjen.
Dagens Ord
Andra Tittar