United States or French Southern Territories ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jo, min unga lekvän." Hvems är klagoskrit där i Banjani? Månne Vilans? Månn' den onda ormens? Ropte Vila, komme det från berget, Ropte ormen, komme det från klyftan. Vilan ej och ej den onda ormen, Batritch Perovitsch är den, som klagar Under Osmans, Tchorovitschens, händer. Honom han besvär vid brodernamnet: "Släpp mig, Osman Tchorovitsch, min broder, Skona lifvet, du i Gud min broder!
Ren vill denna unna honom lifvet, När, af onda makter förd till stället, Panto från Tupan där syns och talar: "Muselman, du Tchoros ättling, Osman! Släpp ej Perovitschen Batritch undan. Bjuder han dig än omätlig lösgäld, Se, af turkarna skall han den pressa. Vill han gifva dig sju damaskener, Skall han äfven dem af turkar röfva.
Och när turken nu till stället hunnit, Springer Radul fram att gripa honom, Fattar hästens tygel med sin ena, Turken med sin andra hand i brickan Och till marken rycker honom neder. Käckt till bistånd hans kamrater ila, Och de fånga lefvande Osmanen. Honom ber vid brodernamnet Osman: "Släpp mig, Radul Perovitsch, min broder, Skona lifvet, du i Gud min broder! Tag i lösen tusende dukater!
Huken eder ner mot gröna marken; Men jag själf vill ställa mig i vägen För att vänta Tchorovitschen Osman. Ej för edra damaskenerklingor Skall han falla, den fördömda turken, Om mig Gud den lycka värdes unna Att med mina händer gripa honom! Men om jag ej lyckas honom gripa, Då lägg an, hvem som af kvinna född är!" Kämparne sig huka ner i gräset; Radul åter ställer sig i vägen.
Till Banjani drar med dessa Radul Och tar af till bergets skog vid Utes. Trenne runda dagar där de bida, Ändlöst spanande mot Gatzkos slätter, Tills på håll en turk till häst sig visar, Just den sökte, Tchorovitschen Osman. Radul så till sina kämpar genast: "Bröder, sen I där den bofven Osman?
Låga blixtrar ur hans studsarmynning, Och han träffas, Perovitschen Batritch, Genom gördeln, och hans mund förstummas. Död han sjunker mot den gröna marken, Och från kroppen skär hans hufvud Osman. Och det kommer budskap till Saljuto, Till den slagnes ålderstegne fader. Göken gråa klagar i Saljuto, Ropar midt i vintern ut sin klagan, Som om ingen årstid ägnats honom.