United States or Tajikistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och nu har jag suttit en lår i sju timmar och bara gråtit Det har hon visst inte! inföll Ludwig. Hon har suttit inne vindskammaren och tittat Jan-Petters gubbar och haft riktigt trevligt. När jag kom, låg hon golvet och snarkade som en korpral. Och jag skulle aldrig ha funnit att söka henne där, om inte förman sagt, att hon kanske satt skorsten och skrattade åt oss.

Han hade hållit sig norra sidan av skäret, men när det blev afton hastigt och han skulle vända till land, märkte han först, att det rökte ur bodens skorsten. Undrande vad som kunde stå , styrde han med raska steg opp åt stugan. Är det du? hörde han inifrån och igenkände pastorns röst. Nej, det är pastorn! förvånades Gusten, när han såg prästen sitta vid spisglöden och steka sill.

Han hade hittills aldrig varit medlem av någon förening, men i samma ögonblick han blivit invald, hade han en stärk känsla av dess stora betydelse. Den Appeltofftska vinden var mycket stor, rymlig och halvmörk: den upplystes nämligen vardera kortsidan endast av ett halvcirkelformigt fönster. ett naturligt sätt delades den i mitten i två avdelningar av en stor skorsten.

Hon erkänner det icke själv, men hon går med honom gatan, i vårsolen framför huset, ropa alla barnen i bostadshuset: Fästmö och man kysste varann högt upp i skorsten med viskan i hand!

Han läste vid ett talgljus i en halvbutelj. Oktober månad kom och med den kylan; han hade ingen ved och kunde icke skaffa någon. upptäckte han att hans skorsten, som han förut ogillat för dess vanprydande fason, spred en behaglig värme omkring i rummet. Han satte sig med ryggen mot densamma och läste. Denna glädje räckte i tre dagar, men den fjärde var skorstenen obevekligen kall.

Och att nu ändå varsna sådana spår! En tröst var, att han ensam förstod, hvad de kunde betyda. Nu var Kanan-sången slut. Han tog själf upp en ny sång, och syskonen stämde in: "Jag vet ett land af idel ljus, hvars ..." Ante hann ej längre "Barn ! Det ryk, och gnisterna flyg ur skorsten till en gård! Herre gulla, vi är ute i bygden, och jag hör hundarna skälla."

Pastorn lilla, viskade gumman, under det att blåsten dundrade i skorsten, boken är där nu, Bra, bra, svarade pastorn liksom i sömnen, räckte ut armen utan att lyfta huvet, trevade efter kaffekoppen och fick fingret mot grepen, att koppen stöttes omkull och brännvinet rann i två bäckar framåt det flottiga bordet.

Pastorn lilla, viskade gumman, under det att blåsten dundrade i skorsten, boken är där nu, Bra, bra, svarade pastorn liksom i sömnen, räckte ut armen utan att lyfta huvet, trevade efter kaffekoppen och fick fingret mot grepen, att koppen stöttes omkull och brännvinet rann i två bäckar framåt det flottiga bordet.

Å, det behövs inte alls! svarte Clara. Det blev ett ögonblicks tystnad i köket. Man hörde utifrån, hur stormen rusade genom skogen, röck lövet av björkarne, skakade gärdsgårdarne, riste flöjlar och takskägg. Ibland kom en vindstöt tryckande genom skorsten och blåste eld och rök ut ifrån spiskappan, att Lotten fick hålla hand för ögon och mun.

Sven såg nu den välbekanta röda stugan, ur vars skorsten en vitgrå rökpelare uppsteg i den lugna luften. Innan han inträdde, gick han ned till båtviken och tvättade sitt ansikte i det kalla sjövattnet för att därmed utplåna spåren av sina tårar och giva sig ett frimodigare utseende. Därefter steg han in. Mor Kerstin stod vid spiseln och sysslade med en gryta.