United States or United States Minor Outlying Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då grep ingeniörens häftiga, impulsiva humör honom, han sprang upp och ropade: »Hvad jag är, herr general! Jag är ingen Krösus nej, jag är mera än så jag är kung . Jag är kung i ett land, där allt skiner och lyser. Där alla stenar äro af bländande opal, safir och rubin, där alla träd och blommor äro vuxna af guld och silfver, där fåglarne skimra som morgonens purpurglöd.
Det var hans idé, och han fasthöll den ännu då han såg sin lilla stugas låga fönster skimra emot honom mellan granarnas grenar. På Annikka tänkte han endast helt likgiltigt; hon skulle glädjas åt hans återkomst, tjena honom ödmjukt som förr, lyda honom blindt och gilla hans handlingar hurudana än de vore. Hon, en qvinna, skulle väl icke ha en tanke som ej vore i öfverensstämmelse med hans vilja!
Men alltsomoftast tror man sig se dess stänk skimra i ljuset af hans humor, och när i dramerna hans röst antar mörkare tonfall, varsnar man utan svårighet kampen med egna impulser.
Nu stråla blomsterprydt, o land, Höj öfverallt en löfrik strand Ur sommarvarma vågen, Låt rodna dina fjällars topp, Låt skimra dina strömmars lopp Och slå mot himlabågen I glans ditt Saima-öga opp! Att minnet, när på denna dag Det nämner Dunckers namn som jag, Kan stolt till dig sig vända Och säga: 'Se, så härligt log Det land, som hjältens kärlek tog; Säg, kan det hjärtan tända?
Han stod stilla och lät henne göra med honom vad hon ville, medan dagern lyste rosenröd in i hans ögon genom bladets tunna vävnad, liksom solljuset någon gång kan skimra rött genom ett barns eller en ung kvinnas späda hand.
Den slocknat. Du, grip verket an, hugg busken ned! HYLLOS. Ett dunkelt djup i klyftan blottas för min syn, En nattligt dyster håla. Men hvad skönjer jag? Ur mörkret, fader, skimra blixtar af metall. EUBULOS. Gå ned i grottan, skicka upp dess innehåll! HYLLOS. En hjälm, vid Ares, koppartung, med sfinx af guld På kammen öfverst; hvilket mästerverk af konst! EUBULOS. Räck upp den, gosse.
Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje: »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte. Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld. När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»
Farväl, du höga drott, som evigt ung Din eldvagn genom eterns rymder åker, Du milda sol, farväl! För hvarje gång Jag jublande på ditt triumftåg skådat, För hvarje gång jag i ditt varma ljus Tyckt fosterlandets klara dagar skimra, För hvarje fröjd, som i ditt hägn slog ut, För hvarje känsla, som din låga mognat, För ljusets och för lifvets bästa gåfvor, Haf tack, haf hjärtlig tack!
Jag har sett de dystraste anleten skimra av glädje och de hårdaste av mildhet, när de lyssnat till din mästares läror.
Öfver jorden blånar himlen, Under himlen grönskar jorden, Leende mot jord och himmel Strålar mellan båda dagen. På den dagbelysta jorden Skimra blommor, glänsa vatten, Skjuter ock en skog i höjden, Skiftande af ljus och skuggor. Men på ängen framom skogen Står en björk, af sekler ammad, I dess topp en dufva sitter; Hvarifrån är dufvan hemma?
Dagens Ord
Andra Tittar