United States or Kiribati ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon greps af en isande beklämning, denna liflösa människobild föreföll henne helt främmande, här fanns ingenting kvar af den hon känt så väl och hållit så mycket af. Hvar fanns då hans väsen? Hennes blickar flögo rådvilla omkring, irrade bortom de flämtande ljuslågorna in mellan granarnas och enarnas skuggor, som skälfde och huttrade i mörkret. Det hördes också snyftningar och sakta gråt.
Det var hans idé, och han fasthöll den ännu då han såg sin lilla stugas låga fönster skimra emot honom mellan granarnas grenar. På Annikka tänkte han endast helt likgiltigt; hon skulle glädjas åt hans återkomst, tjena honom ödmjukt som förr, lyda honom blindt och gilla hans handlingar hurudana än de vore. Hon, en qvinna, skulle väl icke ha en tanke som ej vore i öfverensstämmelse med hans vilja!
Ingenting kan imponera mäktigare på sinnet än djupet af de omätliga ödeskogarne. Man vandrar i dem som på bottnen af ett haf i en oafbruten enformig stillhet och hör blott högt öfver sitt hufvud vinden i granarnas toppar eller de skyhöga furornas kronor.
Här, där skymningen nu oss möter i skuggan af barrträn, Här är siskornas lind, hit komma de första om våren, Smekas på granarnas skott eller yfvas och sjunga i toppen, Liksom vore för dem blott solen och morgonen skapad. Men då nalkas jag sakta och får mitt giller på hällen, Skyndar och hukar mig ned vid snöret. Och fågeln i buren Börjar att flaxa och slå och beveka och tjusa och locka.
Och när dagen för uppbrott äntligen nalkades, hur uppsökte vi icke då alla sommarens platser för att få återse dem en sista gång. Vi gingo upp på utsiktsberget, och vi vandrade skogsvägen fram och åter, helst när det blivit mörkt, och stjärnorna skymtade genom granarnas grenar. Nästan en hel vecka använde vi endast till att säga farväl.