United States or Caribbean Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
För förklaringen af lysandet hos bononisk fosfor, antar Scheele att detta ämne har porer, i hvilka ljuspartiklarne intränga, då det utsattes för solljuset. Att pyrofor tänder sig i luft, visar Scheele bero på närvaro af fukt i luften. I torr luft tändes den icke. Antändningen kommer, som vi nu veta, deraf att svafvelkalium i fuktig luft häftigt syrsätter sig.
Men jag antar, att hon kommer tillrätta. I alla händelser är det onödigt att tala om saken nu. Sååå! inföll fru Olga. Varför skulle man inte få tala om saken? Han såg ned på tallriken, han såg åter upp och han såg henne för en sekund rakt in i ögonen. Han svarade med ett blitt lugn och saktmod, som besynnerligt stred mot den kärva formuleringen: Därför att jag inte vill det.
Se här, fortfor konsuln i samma torra ton och kastade lapparna på nattduksbordet. Det är ett gammalt papper, som jag antar att du är glad åt att kunna bränna upp. Det är inte för din egen skull jag har löst in det, tillade han lågt, med skarp tonvikt. Tomas låg med slutna ögon och teg. Han hade erinrat sig allt, och han förstod. Har du möjligtvis flera sådana papper ute i rörelsen? Nej. Hm.
Han hyste välvilja för människorna, han sträfvade att göra människorna godt. Romanen är berättelsen om huru den kärlek, som han från sin öfvermänskliga ståndpunkt hade ägnat människorna, söker sig sitt föremål i en enda människa; huru den himmelska kärleken åter antar den jordiska kärlekens drag, och huru han till sist stiger ned ur sin rymd.
Det är också afgjordt, om man en gång antar, att ett återgående stegvis från den vådliga ställning, i hvilken människan genom sitt naturliga affall befinner sig, icke är annat än synd och skam, att man tillika måste uppmana henne att göra ett språng till den rätta punkten, äfven då hon därigenom måste helt och hållet krossas.
Fruntimmer ha mycket svårt att finna sig i litet ovana situationer, det förstod jag när jag såg värdinnan. Hon tycktes nämligen inte fatta att Polly var mycket snäll, utan satt likblek i sitt hörn och tjöt tills Polly stoppade sin stjärtspets i hennes mun som en munkavle. Jag antar att skriket tog på Pollys nerver.
Herrns barndom, fortsatte prästen, tycks också ha varit av det bedrövliga slaget. Att vara styvson till en bonde och oäkta son till en dräng, det är en dålig början. Jag antar, att herrns riktige far inte bekymrade sig stort om honom? Han kunde inte det, svarade Brut. Han kom i fängelse, då jag var några år gammal, och han dog i fängelse. Allt bättre och bättre! sa prästen.
Och jag antar, att då samhället fullkomnats och brottsligheten reducerats till ett minimum och människan blivit så idealt social som möjligt skall älskogen stå kvar som en grönskande hage, där hon kan beta sin naturliga brottslighet och tillfredsställa sin lust att vara djäklig mot sig själv och andra. Hur sant! utropade plötsligt fröken Alexander.
Om man antar, att hvarje steg, som människan gör mot ett högre ljus utan att genast fullkomligt nå och omfatta det, är såsom om det icke vore gjordt, utan värde och alldeles icke bidragande till hennes frälsning, så måste man också uttala fördömelse öfver hvar och en, som under sin vandring här icke uppnått detta ljus.
Han vände sig långsamt om, tog några steg mot huvudbyggnaden, stannade. Hur vet hennes nåd, att det var en torvupptagare? Det vet jag inte, svarade fru Olga, men jag antar det. I alla händelser var det inte någon av gårdens folk. Hur dags ungefär var det? frågade förvaltaren. Fru Olga smålog. Ungefär! Hon svarade: Mötet ägde rum därborta vid husknuten.