United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jek er villik till att gå met på ert förslag. Och så blevo de eniga om detaljerna, bägge dock med den baktanken, att var och en slå under sig hela kapitalet. När detta kontrakt upprättats, ilade Cramer till sin vän Schnitler. Du, tyckte han glädjestrålande, nu tror jag att jag vet sättet. Såå, låt höra. Du känner Simon Levison? Ja visst, par renommé.
Men hon förstod honom; hon visste att det andra en gång skulle komma och detta, som var , var henne redan mer än nog. Hon lade sin ena arm kring hans axel och drog honom, glädjestrålande, fram emot fönstret.
Greta steg upp med hjärtat fylldt af frid och glädje, och med lätta steg ilade hon tillbaka till Solbacken. Vid en krökning af vägen fick hon se Lotta ute på gården, och hon ropade på långt håll: "Söta, snälla Lotta förlåt mig, ack, förlåt mig!" Och hvad gjorde Lotta? Jo, hon släppte hela vedfånget, som hon höll på armen, och sprang med glådjestrålande ögon emot Greta.
Nu kommer turen till honom; men när inspektoren ser hans blåfrusna ansikte, ropar han medlidsamt: "Kom med mig in i köket, pojke, du behöfver få någonting att värma dig med." Och han tar den darrande gossen med sig och säger till om en kopp varm mjölk åt honom. Åh, hvad den värmer! Glädjestrålande tar han emot sin krona och tackar inspektoren hjärtligt för förfriskningen.
Sålunda väcktes nu också till nytt lif de slumrande minnena af Gretas förra vänner, och det var med glädjestrålande ansikte hon läste ett litet bref från Lotta. "Snälla Greta!" skref hon "Jag tycker det är så ledsamt, att du varit sjuk. Anna-Lisa och jag bad Gud hvarenda dag, att du skulle bli frisk igen. Våran lärarinna är så snäll, men Eriks magister är vådligt sträng, må du tro.
En dag i början af maj kom han glädjestrålande hem och berättade, att han skulle resa till Köpenhamn om en veckas tid, som bladets korrespondent för konstafdelningarne vid den stora utställningen. Han lefde som i feber under den veckans lopp. Så reste han ändtligen en vacker vårdag. Det var en veckas tid efter Williams afresa. Vid fönstret satt fru Kate Zimmermann ensam och sydde.
Han körde direkt till frimärkshandlaren. Inte för att sälja märket. Det var inte till salu för en miljon, men för att visa sitt fynd. Som ett glädjestrålande bylte av blod och trasor steg han in i butiken och sträckte fram märket till benäget påseende. »Se här!» skrek han. »Här är den försvunna blå Mauritius, värd sjuttiotvå tusen.» »Nu skämtar herr Broman igen.»
Där inne satt nämligen en ung man, som kelade med Prisse och i ersättning blev tillgivet slickad på hand. Han reste sig när Gustav kom in, och Lucia kom glädjestrålande fram. »Får jag lov att föreställa min gamle vän herr Stenblad, min fästman löjtnant Söderflycht!» Handelsagenten Sven R. Pehrsson var som bäst sysselsatt med att läsa i morgontidningen, när det pinglade på hans bordapparat.
Tack, tack, far, sade flickan och slog sina armar kring hans hals. Jag visste väl det, sade korporalen med glädjestrålande ögon och kysste Johanna, jag visste, att min snälla flicka ej kunde tänka annorledes... Ja, jag gav patron redligt besked: jag svarade nej och kunde icke annat.
Den kväll, jag gav dig den lilla ringen, som ... som du icke bär på ditt finger ... Karmides, var har du ringen? Här, på mitt hjärta, svarade Karmides och drog honom upp ur sin barm. Ack, förlåt mig! Jag ville övertyga mig, att du hade förvarat honom, fortfor flickan med glädjestrålande ansikte. Men jag ville säga dig, att samma kväll drömde jag, att vi alltid finge vara tillsammans.