United States or Estonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det skall kanhända skänka någon ett nöje att betrakta, huru den väldige styraren af lifvets gång nu bortkastas af gudarne såsom ett onyttigt verktyg och lämnas kvar i sin blinda själfbelåtenhet, i stoltheten öfver sin förmenta seger, medan de själfve, aldrig slumrande, sakta verka för sitt mål.
Denna plats borde ha kunnat uppväcka vårt slumrande historiska intresse under färden på jernbanan dit, om ej naturen gått öfver boklärdomen och drifvit oss till idel naturbetraktelser.
Det skulle vara lönlöst att gå till sängs; hon skulle ändå icke kunna sofva. Hon reste sig upp, tände sin arbetslampa och satte sig till skrifbordet, med pennan i hand. Gardinen var icke rullad ner. Hon såg ut öfver den slumrande staden, der dagens jägtande lif stannat af.
Och det gjorde hon, till och med då han låg drucken under bordet. Det var icke kärlek, det var religion. Hon var en qvinna och dertill omedveten om sin storhet i förmågan att lida och bära allt. Den slumrande reflexionen skulle aldrig vakna, och hon skulle gå i grafven, from som hon lefvat, utan en aning om att hennes lif hade kunnat vara annorlunda.
Vivi stod med knäppta händer Rosig, söt och morgonvarm, Såg den lille brodern ligga Slumrande på pappas arm. Men så bad hon: "Pappa du, Lägg den där, och tag mej nu!" Anna H m Preinitz. Farmors födelsedagssång. Med teckning. Åttio år var farmor och familjens alla medlemmar hade kommit med blommor och lyckönskningar och kärlek till henne.
Hans folk en fridsam skara är Af milda, slumrande begär, Af minnen, som förblifvit kvar Från forna, ljuft förflutna dar. Hans spira är hans vandringsstaf. Hans borg, hans fasta borg en graf, Hans kungaglans af lugn består, Och krona är hans silfverhår.
Så han sade och löste sin famn; försmulten i kärlek, Höjde sig flickan på tå och kysste hans panna och flydde. Andra sången. Tänk blott vänligt vid min saga: Att en systers sorg förjaga, Sjöng en flicka En oskyldig sång! Men i sitt hvardagsrum, i den ensliga kammarn på vinden, Satt hos sitt slumrande barn den unga kaptenskan och sörjde.
De sofvo djupt, i samma ställning som de kastat sig ner, bleka små stackare, men så barnalyckligt, tryggt slumrande, att det syntes honom som om han fått Guds änglar till huset, som höllo vakt om dem. Gullspira låg midt i gruppen, idisslande, med halfslutna ögon och knusande öfverlägsen hållning. Tidigast af alla vaknade småstintorna på morgonen.
Och alla arton verserna sjöngos, så klockan blev halv tolv, innan prästen kom opp i predikstoln. Men då voro de också mjuka, så mjuka, att de föllo ner på sina ansikten och sovo in. Långvarig blev dock inte sömnen, för ett tu tre skrek pastorn till, så att de slumrande ryckte till, kastade upp huvena och stirrade fånigt på grannen, som om de frågat om elden var lös.
Sålunda väcktes nu också till nytt lif de slumrande minnena af Gretas förra vänner, och det var med glädjestrålande ansikte hon läste ett litet bref från Lotta. "Snälla Greta!" skref hon "Jag tycker det är så ledsamt, att du varit sjuk. Anna-Lisa och jag bad Gud hvarenda dag, att du skulle bli frisk igen. Våran lärarinna är så snäll, men Eriks magister är vådligt sträng, må du tro.