United States or Romania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Borta, borta, borta? Hvad menade man, borta? Hon hörde icke på dem. Kapten Daschkoff bodde i närheten. Dit sprang hon andlös, förtviflad. Samma besked. Oh, Katuschka oh, Katuschka, han är död, död den stormiga qvällen ute på isen! så ropade kaptenskan emot henne. Frun lät koka kaffe och gaf Kajsa in det med konjak. Hon drack.
Ensam dväljs i sitt rum kaptenskan och sörjer den korta Bröllopsmånadens fröjd och sjunger med klagan en vaggsång Öfver sitt hvilande barn, som af fadrens öga ej skådats.
»Tänk så olika lifvet gestaltar sig för oss, som ingenting har», sade Schana, knappt hörbart, »då ä' det lyckligare att vara fattig. Jag har för det mesta träffat riktigt snälla, hjälpsamma människor. Jag skulle kunna räkna upp en hel massa. Tänk bara på notariens och på häradshöfdingens, och på Glarboms änka och skolmamsellen vår, och kaptenskan!
För tredje gången gingo de in till herrskapet, båda två, hand i hand. Nu ville Sergej gifta sig. Kaptenen förmanade, påminte om hemlandet, dit de kanske snart nog måste återvända, Sergej försäkrade, att han skulle taga henne med. Kaptenskan talade om Kajsas dåliga affärsställning, om pojken som fans till och måste klädas och födas, om de barn som skulle komma med tiden.
Högljudt klagande spratt från sin plats den unga kaptenskan, Gömde i modrens öppnade famn sitt tårade anlet, Sökande tröst; men hårdt nedstötte den ädle majoren Glaset och reste sig opp. Klart lyste hans öga, och högre Lyfte i vrede han nu sin silfverlockiga hjässa. Stolt för sin maka han stod och ryckte den skymmande dräktens Skygd från sitt väldiga bröst och viste den ärriga barmen.
Nu i qväll hade hon honom der nere, kaptenskan hade sjelf skickat henne upp till gården för att se folket roa sig och lofvat taga hand om pojken. Der ledde en liten slingrande gång ned ifrån berget, genom ängen och till röda stugan. Kajsa gick förut, rodnande och säll, Sergej efter.
Saftri ropade hon efter honom, Saftri, i morgon, i morgon skall du få veta det. Om morgonen talade hon med kaptenskan. Sergej inkallades. Det blef en liten stum scen. Sergej ville egentligen ingenting. Han såg generad ut. Och Kajsa var ond hela tre dagar. Så började kurtisen om igen. Nu ville han bestämdt. Men inte hon. Kaptenskan kom ännu en gång emellan som tolk.
Rörande är den sextonårigas fina konst, då hon med sitt klaverspel omstämmer fadren, som fåfängt talat förnuft med sina gråtande fruntimmer, och med sin romans tröstar sin syster kaptenskan i kammarn vid den förstföddes vagga.
Då steg hastigt i söder ett moln, blodfärgadt och dunkelt Steg det på himmelen opp och nalkades närmre och närmre; Men i detsamma såg jag kaptenskan allena i parken. Häpen ropte jag: 'Kom, sök skygd, ovädret är nära, Skynda er, kom! Dock utan ett svar förblef ni på stället.
Så han sade och löste sin famn; försmulten i kärlek, Höjde sig flickan på tå och kysste hans panna och flydde. Andra sången. Tänk blott vänligt vid min saga: Att en systers sorg förjaga, Sjöng en flicka En oskyldig sång! Men i sitt hvardagsrum, i den ensliga kammarn på vinden, Satt hos sitt slumrande barn den unga kaptenskan och sörjde.